Dagens Nyheter – 25 juli 1868, sida 2

oo Nå, hvad är på färde?... Hvad vill du? frågade baronen. — Ursäkta mig, återtog Georg förlägen; jag ville bedja herr amiralen om en tjenst... — Hvilken tjenst? Låt höra; hvad är det fråga om? — Jag har nyss mottagit ett bref...; och som herr amiralen vet, har jag aldrig gått i ola... — Säg åt kammartjenaren att han läser det för dig. — Förlåt, det är ett bref, som jag ej gerna vill visa tör någon annan än herr amiralen... Det kommer nemligen från Rouen, och der finnes blott en person, som skrifver till mig... Jag har för resten igenkänt stilen. — Jaså, din hustru, sade herr de Rostan med dyster min; men du har ju alltid brukat skicka hennes epistlar tillbaka, utan att öppna dem? — Ja, amiral. — Nå, gör så nu med, tycker jag. Georg syntes brydd. — Det är så, ser ni, herr amiral... att man har sagt mig saker... som kommit mig att tänka närmare efter... och dessutom är det här brefvet försegladt med svart lack. — Orsaken dertill är naturligtvis ingen annan än den att din hustru icke haft något rödt ack. — Möjligen; men jag skulle vilja veta hvad hon skrifver. Baronen mottog brefvet med en axelryckning. E Hon skrifver detsamma som alla andra fruntimmer, kan du väl förstå, återtog han med bitterhet. Jeremiader! Om man skall tro dem, förmå de icke öfverlefva sin smärta; ja, deras slut är sä nära förestående att man knappt kan hinna få i ordning den sorgdrägt, man skall bära