ukarna inom förgyllda ramar på utställingen. Bland porträtterna har i synnerhet n:o 76 af hr Staaf, väckt allmän beundran --i våga ej säga om mera eller mindre för len skönhet, det representerar, än för det nästerliga utförandet. I ettafhr Södermark ifligt måladt porträtt (n:o 185) har man synnerhet beundrat den illusoriskt målade sidenklädningen, och i porträtterna (n:ris 190, 191 och 193) af hr Zroili ha vi med nöje sett nya arbeten af den kända och erkända mästarehanden. Djurmåleriet är, med ett par undantag, eget nog representeradt endast af militärer af hvilka dock ingen sänkt sig ned till den egentliga boskapen och bland dem tagit sina modeller, utan alla ha arbetat för grundläggandet af sitt konstnärsnamn uteslutande bland hundar och hästar. Ett enda undantag härifrån gör hr Brandelius, som i ett ögonblick af mycket godt lynne företagit sig att måla en dålig och sömnig åsna — ett försök, som dock slagit öfver ikarikatyren. Måtte han beakta denna ödets eller slumpens vink! — Hr Arsenti: Lugnås qvarnstensbrott samt hästar skrämda af ett jernvägståg äro Jlifligt och raskt målade samt ätergifna med mycken naturtrohet; detsamma kan dock ej sägas om Motiv från en marsch. . En vråtthund på lur, af herr v, Holst, har ådragit sig rättvist bifall, liksom äfven naturligtvis mästaren Kiörboes taflor, af hvilka en liflig jagtscen i Frankrike äfvensom tvenne hundar -— ett par riktiga boffysiognomier — tillvunnit sig allmän beundran. Genremålarnes antal, huru stort detta än är, öfverträffas dock högst betydligt af våra landskapsmålares. Man kan ej längre, med hopp att bibehålla någon ordning och reda, räkna dem som enheter, utan måste de tagas i dussintal, och som dussinarbeten måste tyvärr ock flertalet af deras taflor betraktas. Det är alldeles otroligt hvilken mängd af god färg, hvilka långa banor af målarduk, huru mycken tid, som bättre kunde användas, här i landet förstöres och ödslas bort med att måla landskap, dels efter jordens natur, dels efter naturen på någon annan plats, som inte en gång astromerna känna till. Man kaste blott en blick omkring i nu pågående exposition; man erinre sig blott föregående expositioner! Vi älska Sverges natur alltför mycket och dväljas i den alltför gerna, för att länge ämna uppehålla oss bland de förfuskade kopiorna deraf på utställningen. Ett och annat förtjenar dock konstvännens uppmärksamhet, och vilja vi ej förbigå detsamma, sedan vi nu en gång börjat meddela våra läsare hvad intryck utställningen gjort på 088. Hr Arborelii tafla: Nordiskt landskap med annalkande oväder, nämna vi endast derför, att den alls icke motsvarar de förhoppningar, som hr AÅ. genom sin Urskog i Dalarne för ett par år sedan väckte. Viupptäcka här spåren af ett manår, som hr Å. bör akta sig att växa fast uti; eljest kommer det att uppresa svåra hinder för hans framgång på konstnärsbanan. Fiskläge i Bohuslän är professor ZE. Berghs bästa arbete å denna utställning. Den särdeles vackra luften och det klara vattnet göra ett godt och angenämt intryck på åskådaren, skulle måhända göra det ännu mer på publiken, om den ej fått en så farlig och öfverlägsen granne, som Munthes utmärkta och allmänt beundrade vinterlandskap, hvilket — vi måtte erkänna det — vida öfverträffar hvad vi härstädes haft tillfälle attse inom landskapsmåleriet. Hr B—s landskap: I Skogen, är ett motiv af föga intresse: ett par granar och en sandbacke i skogen är, snart sagdt, allt hvad som fängslar ögat på denna stora duk, som, märkvärdigt nog, blifvit inköpt för statens samlingar och kostat — 1,750 rdr! Hr B. är en mycket produktiv konstnär och detta märker mar äfven på hans taflor: de förekomma som fabriksalster — men dock som utmärkta sådana, det kan ej nekas. Man beundrari blef derunder mer och mer förbittrad; och han gaf luft åt sin harm genom afbrutna fraser. De