Sedan föll det henne in, att hon åtminstone skulle begagna sig af de få minuter som ännu återstodo henne, till att säga farväl åt allt, som hittills utgjort hennes glädje. Hon skyndade sig ned iträdgården, passerade med brådskande steg alla allterna, dervid helsande med ord cch blickar träden, rabatterna, blommorra. Hon stannade icke, förrän hon kom till den plats, der Ren hade räddat hennes lif. Denna var belägen helt nära den häck, invid hvilken hon sedan sammanträffat med den unge mannen, en stund innan förklaringen afgafs inför amiralen, och hennes moders mellankomst omintetgjorde de ljufva förhoppningar, hon närt. Hon betraktade allt med denna feberaktiga ömhet, som oftast vaknar i en smärtsam skiljsmessas ögonblick; hon skickade slängkyssar åt alla håll, hon skulle ha velat trycka mot sitt hjerta alla dessa föremål, som erinrade om en för alltid förlorad lycka. Andtruten och med håret i oordning återkom hon till slottet och knackade på dörren till Marcels rum; men denne var ännu borta. Hon ämnade begifva sig in till sin mor och skulle dervid gå förbi den korridor som ledde till amiralens rum. : Då hennes ögon föllo på ingången till denna korridor, erfor hon en stark sinnesrörelse. Tanken på att resa, utan att ha sett honom ännu en gång, träffade henne såsom en pil i hjertat. Hon gaf sig icke tid till att reflektera, utan stod i nästa ögonblick på baronens tröskel. Den ena dörrgardinen var nedfälld, så att hon kunde se honom, utan att sjelf vara sedd. Den gamle sjöofficeren plågades af gikten, och på samma gång utstod han alla de qval, som sorgen och grämelsen tillskyndade honom. Tillbakalutad i sin tåfölj, tänkte han på allt hvad som tilldragit sig vid hans sista sammanträffande med baronessan och Gabriella. Har