Dagens Nyheter – 24 juli 1868, sida 1

I tidningen Evangelisten läses en märklig berättelse af en resepredikant — en af dessa män som, utan ordination, utan kappa och krage, utan viss tjenst och lön till döddagar, predika för folket för att väcka dem till lifligare känsla af de kyrkliga lärorna. Det skulle vara önskligt att desse män voro mera upplysta om den verkliga kristna läran än de och presterskapet äro, men predikande så som de göra tro vi att de dock uträtta åtskilligt godt. . Den respredikant, hvars berättelse nu är i fråga, omtalar följande: . Jag må tillägga, att Blekinge är en provins der mörkret varit och är stort. Det är den osedligaste trakt jag någonsin besökt. På omkring ett halft år begingos 6 mord i en socken, utom barnamord, som ofta begås. En kronolänsman tillsattes der förlidet år, och han ihjälskjöts i början af innevarande år. Syskon lefva tillsammans i skogarna och hafva barn. Barn växa upp till 15 a 16 år som ingen vet om eller stå antecknade i några böcker, och många lefva hela Sin tid igenom utån att kunna läsa en rad. Det kan vara möjligt att någon öfverdrift ligger i dessa ord och att hvarken i Blekinge eller i andra trakter, som denne respredikant besökt, är folket så osedligt och förderfvadt som han förmenar. Sekterisk fanatism kan hafva kommit honom att se allting för mycket i svart. Men om man ock fördenskull betydligt prutar på hans uppfattning, står det iatrycket dock ter att folkets moralitet icke är på långt när så god som den borde vara, hvarken i Blekinge eller i andra trakter. Häraf måste dragas den slutsatsen att presterskapet icke förslår till, icke har förmåga och kraft nog att uppfostra folket till dygd, utan att det behöfver bistånd dertill. Ja, man måste tro att religionen ensam icke är ett tillfyllestgörande medel för att skapa ett sedligt folk: att det icke hjelper att lära folket att vända sina blickar i första rummet åt ett annat Nf, der belöning eller straff skola utdelas, utan att det är väsendtligare att lära det att