Dagens Nyheter – 23 juli 1868, sida 3

UR RINNA amiralen, hvilkens andedräxt blifvit mera hastig; jag får nog äadå tillräckligt öfver... Jag är gammal och rik... Gud vare lof! Hans röst hade vid de sista orden blifvit mildare. Eraestin? slog rörd ihop sina händer. — Således, min herre, yttrade hon, manas ni af ert ädelmod att göra mig rik, på samma gång er rättvisa harm drifser er till att förjaga mig ur ert hus. Durodana era handlingar än må vara, är det alltid godheten som i främsta rummet förestafvar dem. — Låtom oss undvika allt onödigt ordande, min fru, sade baronts med en viss tvärhet. Vi ha inte sammanträffat här, för att säga hvarandra artigheter, utan för att afsluta en affär. Se här har ni brefvet; tag emot det, Han räckte haronessan ett papper. Gabriella trädde fram, och det såg nästan ut som ville hon blanda sig i samtalet; men hoa nöjde sig med att oroligt betrakta sin. mor, Ernestine, som synbarligen tvekat, mottog slutligen brefvet. , : — Nåväl, sade hon, jag vill trycka mellan mina bänder detta nya bevis på cen välvilja, som aldrig tröttats. Gråtaade förde hon papperet till sina läppar och kysste det; och sedan hon åter fått kraft att beherrska sin rörelse, tillade hon med värdighet: — Och nu skall ni icke fordra mera af mig. Att mottaga en sådan skänk åt mig och min dotter vore att visa oss deraf ovärdiga. Jag förblir er tacksam, amiral, men jag vägrar att begagna mig af er godhet. Hon kyssto äpnu en gång brefvet, hvarefter hon slet sönder detsamma. — Ack! teck, min mor! utropade Gabriella, i det hon sjönk i hennes famn. (Forts.) FROLINAT