Dagens Nyheter – 22 juli 1868, sida 3

stade nu på den olyckliga modren en blick, hvari den lifligaste smärta uttryckte sig. — Det är således af fru de Rostang jag skall erfara bevekelsegrunden till denna vägran, sade han med en viss bitterhet. Jag hoppas att hon åtminstone icke skall undandraga sig att redogöra för de skäl, som förmått henne att lägga hinder i vägen för två menniskors lycka! När man visar tillbaka en man af heder, när man krossar hans käraste förhoppning, är man skyldig att upplysa honom om hvad han gjort för att förtjena ett sådant öde. oo Fråga mig icke! stammada Ernestine, som syntes ämna gå ut. Herr Ren6 skyndade sig att stänga vägen för henne. — Jag lemnar er icke, utropade han förtviflad, jag följer er öfverallt, ända till dess ni besvarat min fråga; ty jag skall, jag måste känna motivet för ert afslag... Gabriella uppehöll sin mor, som vacklade och höll på att falla omkull. Ett obeskrifligt uttryck af jungfrulig värdighet hade småningom utbredt sig öfver hennes ansigte. Ett ögonkast var tillräckligt, för att man skulle märka att i hennes inre försiggått en af dessa revolutioner, hvarigenom själen i en hast bringas till mognad. Hon fästade på Ren6 en öppen blick och yttrade med låg, men fast röst: . — Motivet! ... Det skall jag säga er, min herre... Motivet... det är intet annat än min vilja ... Jag vill icke ha er till man. Och förekommande den fråga, som den unge mannen ämnade ställa till henne, tillade hon: — Fråga mig ej hvarför; jag måste medgifva att ni har rättighet affordra min mor räkenskap för hennes vägran; men jag åter är ej skyldig att uppgifva något skäl för mitt beslut. Ingen kan begära att en urg flicka skall göra reda för de orsaker, som föranledt hennes