Dagens Nyheter – 21 juli 1868, sida 3

och bedja om de upplysningar, han hade rättighet att fordra; derefter började hon med låg röst hålla ett långt försvarstal. Följande den grundsats, hon äfven förut tyckts hafva uppställt för sig, att, så vidt möjligt, bevara åt namnet Rostang allt dess anseende, hade hon önskat, det Gabriella skulle bli gift med en man, som innehade en mindre framstående samhällsställning och derföre icke gjorde anspråk på någon hemgift. Sålunda skulle nemligen arfvet icke i ringaste mån minskas för Marcel. Hon hade redan gjort sitt val, förberedande åtgärder voro vidtagna och hon hade sjelf tänkt tala med baronen om saken, då hon fått veta det förslag, som helt och hållet omintetgjort alla hennes förhoppningar. Ej underligt då, att hon ej förmått tåligt bära den oväntade olycka, som drabbat henne! Emellertid bad hon sin man förlåta henne den svaghet hon hade visat. Amiralen hade åhört hennes yttrande med märkbar otålighet. När hon omsider tystnat, sade han, bemödande sig att förblifva lugn: — Nåväl min fru, jag tadlar er ej för det ni har svaga nerver, och: ag begär icke heller att ni skall redogöra för en plan... om hvilken jag ej kan tala med bibehållande af min kallblodighet. Jag vill icke ens höra namnet å den måg, ni ämnat gifva mig, utan att på örhand underrätta mig derom; allt detta lemnar jag helt och hållet åsido. Frågan är nu mycket förenklad; den kan uttryckas ungefär så här: skall Gabriella få den hon håller kär, eller icke? Som jag antager att era fördomar med afseende på min herr son icke gå ända derhän, att ni vill att han ensam skall bli lycklig, och hon olycklig, förmodar jag att ni ej längre kan med oblida ögon se en förbindelse, hvarigenom vår dotters timliga väl kan betryggas.