Dagens Nyheter – 21 juli 1868, sida 2

— Min mor! min mor! utropade den unga flickan, i det hon brast i gråt. — Du älskar honom! upprepade baronessan, och dervid förde hon båda händerna mot sin panna, såsom fruktade hon att mista sitt förstånd. Du!... Min Gud, du! Hon vacklade, famlade omkring sig, för att finna ett stöd, nådde dervid lusthusets vägg och nedsjörk afsvimmad utauför ingången till detsamma. IV. Mor och dotter. Tre dagar hade förflutit; efter åtskilliga attacker, hvilkas våldsamhet förskräckt invånarne på Barville, var baronessan, om icke återställd, åtminstone så pass bättre, att herr de Rostang kunde tänka på att begära en förklaring. Under dessa tre dagar hade han förgäfves sökt begripa orsaken till det sällsamma uppträdet utanför lusthuset. Han hade frågat Ren6 och Gabriella, men ingendera af dem hade kunnat förklara den häftiga motvilja, Ernestine visat vid underrättelsen om det skedda frieriet. Båda två hade förlorat sig i gissningar, likacom han sjelf. Han begärde nu ett samtal med sin fru, fullt beslutsam att, hvilka undflykter hon än sökte, tvinga henne till en bekännelse. För att vara säker om att han icke skulle gilva med sig, tillsade han Ren6 att komma efter honom in till baronessan, sedan en stund som kunde anses behöflig till förklaringens afgifvande, hunnit förgå. Ännu blek och svag, mottog fru de Rostang sin man med en synbar förlägenhet; men det märktes på henne att hon väntat sig detta samtal och var beredd derpå: Hon lät först amiralen uttrycka gin förvåning