Dagens Nyheter – 21 juli 1868, sida 1

bj Napoleons mission. I den kejserliga franska Monitörens godtköpsupplaga för den stora mängden stod Te a a a (TVC r häromdagen följande berättelse ZI Nerd den i Brässel utkommande tidningen anmärkutan att vara beledsagad at na att anse ning. Berättelsen kan såler EN 0 dkänd för officiell och af kejsarem SJÖ SIMA Den lyder i öfversättning så: . . SN ) 5 bleau Man talade i dessa dagar 2 PO Mikaels at (der kejsarparet vistades) om fPrS. Freter a Servien tragiska slut och om de Mu vejsaren. Felix Pyat, hvilka uppmana till mora vå. värda Man uttryckte farhågor för att så aky Nao exempel och så förhatliga upphetsningar ku. komma att medföra ett nytt mordförsöls am statens öfverhufvud. Kejsaren var af motsatå åsigt; och då allas blickar syntes riktade på honom, för att söka utforska den hemliga or-saken till hans lugna tillförsigt, tog han till. or-det och uttryckte sig på följande sätt: I tin ställning har Ifvet blott en epvda eogelse, den att gagna efterverlden och Frankrikes storhet. Så länge jag lefver, skall detta vara mitt enda mål, och den försyn, som hittills ögonskenligen har skyd. dat mig, skall icke hädanefter öfvergifva mig. För -: öfrigt ligger mitt öde i Dess händer. Den bestämmer, om mitt lif eller min död bäst kan tjena landet. Mot så många at afundsam äregirighet och låga passioner besjälade partier finns det erdast. ett botemedei för Frankrike, nemligen det, attförblifva innerligt förenadt med mi dynasti, gom är ordningena och framåtskridandets symbol. Nu skulle det kunna hända, att om jag blefve mördad, denna våldsamma död skulle ännu mera bidraga till be-fästande af min dynasti än en längre varaktighet af min lefnad. . eTänken efter buru en sådan sak gömaltar sig i. verkligbeten: Den man, som begår eller föra nleder ett politiekt mord, som tpphäfver sig till bä de domare och skarprättare, ban frambringarv aILtid en verkan, som icke svarar mot dem, han vie frambringa; detta är straffet för Hans brott; d et är oundvikligt. Händelsen i Servien är det tydlijraste beviset derpå. De sammansvurne hoppades så tgerom furst Mikaels undanrödjande åraga fram en annan dynasti till statsrodret; de hafva tvärtom för en Jängre tid befästat familjen Obrenowitseh. i;Om i Frankrike ett mordförsök hade lyckats mot konung Ludvig Filip, hade man kunnat hålla vad on, att huset Örltans ännu i dag regerat i Frankrike. Om jag i dag eller i morgon faller för en lönnmördares dolk, skall folket enhälligt bylla min son, och till och med om hela den kejserliga familjen fölle undan, skulle Fransmännen, liksom Servierna gjort, uppsöka något syskonbarn, som bure mitt: pamn, någon Milan, för att höja kejsardömets fana,, hämnas mordgerningen och än en gång bekräfta. den sanningen, att det parti, som fläckar sina här— der med blod, aldrig drager nytta af sitt brott. Derför kan jag utan fruktan se framtiden an. Jag må lefva eller dö, skall mitt lif eller min död i lika mån gagna Frankrike, ty den mission, som blifvit mig anförtrndd, skall, vare sig genom mig eller de mina, uppfyllas,. Dessa ord yttrades och upprepades inom en talrik krets. Vi hafva trott, att de skulle ega intresse nog, för att meddelas våra läsare. Detta tal af kejsar Napoleon är klokt och välberäknadt, såsom allt hvad den tystlåtne mannen yttrar. För det första höjer han sig inför den lätt fångade mängden såsom ett Försynens utkorade redskap till franska folkets väl, och sedan ingifver han måhända åtskilliga personer, hvilka kunde ha lust att göra sig till martyrer för frihetens sak, den föreställningen att det ej skulle tjena friheten till något gagn. Talet verkar som en andlig eskort, till förstärkning åt den välbeväpnade materiella vakt som ofta omgifver kejsaren. Men nog borde hr Napoleon underlåtit, på sin höga ståndpunkt, att begå den orättvisan att beskylla sina motståndare för afund och dåliga passioner. Det passar icke att så karakterisera oppositionspartiet, aldraminst för den som brukat den frihet, en annan regering lemnat honom, då han sträfvade efter makten, till att från sitt fingelse utsprida upphetsande skrifvelser mot nämnda regering. Hr Napoleons egen lycka, der han sitter på en af de mest lysande troner i verlden, är en vederläggning af den sats, han tror sig se helgad genom Milans utropande till Serviens regent, nemligen att det parti som fläckar sina händer i blod aldrig hemtar nytta af sitt brott. Hr Napoleon och hans parti fläckade sina händer mycket röda i blod, de doppade dem ända öfver armarne i landsmäns blod den 2 dec. 1851 — och de ha dragit parti deraf, så att chefen har 23 millioner francs om året, utom makten, och hans drabanter kolossala inkomster.