Dagens Nyheter – 20 juli 1868, sida 3

— Man ville att du skulle tyda en gåta, mitt barn; jag skall göra det i ditt ställe. I detta ögonblick trädde notarien, lockad utaf ljudet af röster, utur lusthuset. — Kom, kom, herr Bouvard, utropade amiralen; här är nägontiog att göra för er. — För mig? Hvad är det då, amiral? frågade notarien, kastande en förvånad blick på den unga flickan och NRen, hvilkas ansigten röjde en icke ringa förlägenhet. — En nyhet, återtog amiralen, en stor nyhet som jag nyss fått veta, tack vare ett bref, som Georg lemnat mig. Notarien spratt till af glädje. Han tog för afgjordt att det var fråga om det bref som han instuckit bland fideikommisshandlingarne. Han sänkte ögonen med en känsla af oro: — Det tyckes, fortsatte baronen, i det han tog fram brefvet och visade det, som hade denna papperslapp fallit ur en viss plånbok, hvilken Duret hittat på stora landsvägen. Nu var det Renes tur att spritta till; Bouvard upplyfte ögonen och såg på amiralen med minen hos en. person som ingenting förstår af hvad som säges. — En plånbok, upprepade ban, förvånad. Om förlåtelse, amiral, har ni då inte nyss mottagit några handlingar? — Jo, angående fideikommisset, yttrade baronen. Dem expedierade jag genast. -— Sådana de voro? — Ja, utan att röra dem eller ens kasta en blick derpå. Notarien tog ett steg tillbaka och uppgaf ett rop af förtvifian. Hans friarebref hade blifvit afsändt till högsta domstolen. — Nåväl, hvad gjorde det? frågade herr de Rostang. — Ingenting, ingenting, stammade Bouvard. Någon handling kunde dock möjligtvis ha varit i