Dagens Nyheter – 20 juli 1868, sida 2

— Ja, min herre, emedan ni derigenom kan tillfredsställa er smak. Ni sade till min tant, te önskan vore att få tillbringa hvarje sommar på landet. Finner ni ej donna önskan helt naturlig? frågade Rent. Oh! fullkomligt, återtog hon i sin vanliga lekande ton. Hvad skal ni väl göra i Paris under den varma och vackra årstiden. — Alla menniskor, som ha råd dertill, resa til baden, anmärkte den unge mannen, leende. — Ja, men i Italien är det redan slut med badterminerna för i år, inföll Gabriella. — Man träffar den här tiden i Paris endast affärsmän och ledamöter at deputerade kammarer, återtog Rent. .— Paris är obeboceligt, yttrado den unga flickan i en ton af allvar. Bent tog ett steg framåt. — Således, sade han med mera förtrolighet, vill ni gorna tillbringa några måneder af året i ensamheten ? — Ja, utropade Gabriella; den är förtjusande, donna afskildhet från verlden!... Att börja med, bereder man sig derigenom till att njuta ännu mera än man eljest skulle kunna af balerna under följande vintern. — Och vidare, tillade Ren6, huru många nöjen finnes det ej som endast på landet stå en buds? — Promenader, lektyr och framför allt förtroligt samspråk, hvarvid man ej beböfver genera sig för hvarandra, anmärkte Gabriella; i Paris ryckes man mot sin vilja bort at nöjenas hvirfvel; man måste lefva med verlden och för verlden, under det att man i ensamheten, alltid återvänder till sina naturliga böjelser och vanor; man lefver helt och hållet för sin man .... Hon hejdade gig vid detta ord, som hon under