Dagens Nyheter – 20 juli 1868, sida 1

För några veckor sedan företog sig en ifrig forskare, som under signaturen Göran bruka! förse Göteborgs-Posten med korrespondensartiklar från Stockholm, att granska de af andra kammarens ledamöter vid slutet af sistlidne rik3dag inlemnade reseräkningar. JEtttacksamt filt väntade honom här, synnerligast då han jemförde kostnaden för den väg, en del riksdags. män rest, med den för hvilken de debiterat statsverket. Han fann nemligen, att de tagit betaldt för den dyraste vägen — vanligen resa med jernväg och skjuts — men deremot, i följd af den sparsamhetsprincip, som af det s. k. landtmannapartiet alltmer och mer börjat af väl grundade anledningar framhållas, föredragit att färdas den billigaste och ginaste vägen. Resultatet af sina forskningar meddelade Göran åt den tidning, hvars korrespondent han är, och större delen af pressens öfriga organer, och deribland äfven Dagens Nyheter, skyndade att återgifva korrespondensartikeln. Till och med den af huf vudstadens tidningar, som bland de angripna riks dagsmännen räknar sina ifrigaste gynnare och medarbetare och som formligen tagit landtmannapartiet i andra kammaren under sina vin gars skugga, kunde ej undgå att meddela sina läsare Görans uppsats, ehuru Gudarne må veta, att detta skedde med rynkad panna och under illa doldt missnöje. Så mycket större förvåning har det väckt, att den tidning, som företrädesvis gör anspråk på stt föra folkets och rättvisans talan, nemligen Fäderneslandet, i denna sak iakttagit en viss tystnad, så mycket vältaligare som Görans uppgifter blifvit så att säga konstaterade genom de namngifna resenärernas tysta medgifvande) Ingen enda af dessa, — med undantag af tvenne, hvilkas reklamationer, införde i några andra tidningar, Fäderneslandet skyndat att aftrycka och förse med rekommendationer, för att åtminstone bevara skenet af sin lika mycket utbasuncrade som omtvistade opartiskhet, — har aems ligen aktadt nödigt att ens bestrida, att do af Göteborgs-Postens korrespondent uppgifna faktiska förhållandena äro med verkligheten öfverensstämmande. Fäderneslandet har ej blott en utan flerfaldiga gånger upprepat sin afsigt, såväl att hålla ett vaksamt öga på svenska folkets representanter, som ock att lemna vederbörande komitenter säkra och pålitliga underrättelser om deras respektive ombuds riksdagsmannaverksamhet. För sådant ändamål började tidningen redan förlidet år att uti en serie artiklar, med öfverskrift Riksdagen och dess män, offentliggöra sin uppfattning af de personer, åt hvilka folket lemnat det dyrbara förtroendet att vårda dess intressen och föra talan — detta senare naturligtvis eudast så tillvida, att Fäderneslandets rättvisa och billiga rättigheter ej trädas för nära. Afven under innevarande år har man haft lyckan att i tidvingens spalter återfinna Riksdagen och dess ) Ett undentag härifrån är Pehr Östman från Westernorrland. I det i går hitkomna numret af Hernösands-Posten är infördt ett försök till försvar at honom. Han kunde ha rest med Hernösand II för 23 rår och sedan med skjuts till hemmet för 9 rår (med 2 hästar). Men, sjäg hade saker att uträtta i Upsala åt en annan i min hemort boende ercons, säger han, eoch för egen del i Sundsvall, att förtiga min afsigt att taga vägen genom Håssö socken i och för en med en f. d. riksdagskamrat oafgjord affäre Darför reste hr Östman på jernväg till Upsala (väl icke i första klass vagn ändå?) och vidare landvägen (spå rapphönas — således med 1 häst, antydes) till Sundsvall. Der, msedgifver hr Östman, fann han sig ej behöfva resa genom Hässd, utan han for på ängbåt till Hernösand (hvilket kostar 4 rår 50 öre, då deremot Iaudsvägen är 5t1w, mil och således inbringade hr Östman 16 rdr 20 öre i re: eräkningen). Då hr Östman bade kuonat resa hem för 32 rdr, men tagit af satsverket 131 rdr 74 öre, har han följaktligen låtit sina skattdragande medborgare betala nära 100 rår för att han skulle kunna på deras bekostnad uträtta sina eller annan per: sons enskilda angelägenheter.