sta som någonsin blifvit betalåt pr häst, och detta pris erhölls i år. Red:s anmärkning gällde äfven antalet af hästar som höllos vid bataljonen; det uppgick till 235—240 och legan för dem alla till mer än 12,000 rdr. Dertill kommer utfodringskostnaden, som gör 5,000 rdr. Att hålla hästar åt pontonier-bataljonen har således i år kostat omkring 17,500 rdr; och man påstår att hvad manskapet lärer sig medelst dessa hästar är alltför ringa i förhållande till kostnaden. Det är kuriöst nog att jemnföra kostnaden för en ridoch körskola för pontonierbataljonen, å ena sidan, och för den allmänna folkskolan å den andra. Det befinnes då att dessa för pontonierbataljonen under 14 dygn legda 230 — 240 hästar kostat precis lika mycket som femhundrasexton folkskollärare njuta i lön förlika lång tid. Reflexionerna göra sig sjelfva. Men medan vi en gång tala om pontonierbataljonen, begagna vi tillfället att framföra en protest, som flere af det dervid anställda manskapet vid särskilda tillfällen enträget anmodat oss om, mot Fäderneslandets och en annan, numera upphörd, dylik tidnings kränkande beskyllningar mot befälet vid denna bataljon. Dessa pontonierer ha funnit sig af rättskänsla uppmanade att förklara att, såvidt de kunnat utröna, finnes det icke någon i Stockholm garnisonerad trupp, som är bättre behandlad, bättre född, bättre klädd än denna trupp, för hvilken majoren Moren är chef. Men de hafva strängare dagtjenstgöring, och det hålles strängt på ordning och anständighet; och detta hafva åtminstone de, som anmodat 03s om denna protest, ansett lända både dem sjelfva och bataljonen till nytta och heder, och de påstå att det endast kan vara karlar som blifvit för fylleri eller annan förseelse afskedade från pontonierbataljonen, som kunnat förse Fäderneslandet och Sverges Tidningt med spaltfyllnad af osanna beskyllRingar.