Afiidem veteran. F.d. regementsväbeln och fanjunkaren vid Westgötadals regemente, riddaren af ryska S:t Georgsorden och innehafvaren af silfvermedaljen för tapperhet i fält Johan Adolf Bergenhem sfled den 6:te dennes å lazarettet i Karlstad, 74 år gammal. Herr Bergenhem var en gammal karolin af äkta skrot och korn: tapper, tålig, försakande, enkel, bottenärlig och flärdlös. Tidigt ingick hanikrigstjenst och deltog såsom underofficer uti 1813 års fälttåg i Tyskland, derunder har på slagfältet pryddes med ryska S:t Georgskorset — ett hederstecken, som numera knappt någon innehar i Sverge — och svenska sifvermedaljen för tapperhet i fält. Under sin tjensteutöfning i fredstid var han sträng emot sig sjelf som emot andra, och om något tumnlt bland civila yppade sig på lägerplatsen Nygårdsängen, behöfde regementsväbeln Bergenhem blott visa sig med sin Ujuh — en karbas —i handen, då hvar och en genast skyadade att lemna platsen. Detta oaktadt egde han det mest ömsinta och goda hjerta, samt var en osviklig kamrat och vän. Sin mening sade han rent ut till hvem han nalkades och förstod sig icke på några fraser — i detta fall tilläto honom hans högre förmän mången närgångenhet, emedan han var afhållen för sitt rättframma sätt. — Ilans infall voro många och dräpande. Beslägtad med den olycklige kyrkoherden Lindbäck, tillspordes han af en vän om huru han bedömde L:s handling. Jo, sir du — svarade den gamle busseu — presten gör med menniskan som spindeln med flugan: först suger han bloden ur henne och sen så yrider han om nacken påna, En gång, då kung Oscar med prins Gustaf väntades till lägret å Nygårdsängen, hade officerkåren föranstaltat om 2:ne pyramiders uppförande framför lägret. En ordonnans infann sig i B:s tält och bragte order från tjenstgörande majoren att regementsväbeln skulle infinna sig vid och tillse detta arbete. Hvadih—e har jag med den der (här är ett ord som ej kan tryckas) att göra, dundrade B., och dervid blef det. Soldat ifrån hjessan till fotabjellet, passade icke hans väsen för salongslifvet; derföre var också hans käraste sysselsättning, då hans tid det tillät, att med bössan på axeln vandra till skogs