Dagens Nyheter – 16 juli 1868, sida 3

ver sin gikt och berättande den ena historien efter den andra från sin Cataloniska expedition. Om denna expedition talade amiralen alltid med en synnerlig förkärlek. Om man tänker sig hvarje menniskas förflutna lif såsom en tafla, upprullad för hennes egen själs öga, finnes alltid å densamma någon ljus punkt, hvarpå hon företrädesvis älskar att fästa sin blick, en sol, vid minnet hvaraf hela hennes varelse uppvärmes, Det var till Barcelonas nejd amiralens tanke helst flydde tillbaka. De strider och äfventyr, för hvilka han der varit utsatt, utgjorde tillsammans en roman, i hvilken enleveringen at de två spanjorskorna, hvarom konstapeln så olägligt erinrat, visst icke tillhörde de mera framstående episoderna. Under ett år hade herr de Rostang spelat ömsevis Jean Barts och Don Juans roller. Från Cap S:t Martin till Cap S:t Sebastian hade man ej talat om någon annan än den vackre kommendören på fregatten Den oöfvervinnelige, hvilken rättfärdigat fartygets namn, genom att heldre låta det stöta mot några förrädiska klippor i hafvet än gifva sig. Man inser häraf, hvarför den gamle sjöofficeren alltid var så angelägen om att föra samtalet på denna tid af bjeltebedrifter och att på hundra olika sätt variera de gamla Spartanernas allmänt kända thema: Fordom voro vi Unga, starka, tappra. Marcel, som kände både melodien och order sedan femton år tillbaka, skyndade sig att vid första lämpliga tillfälle lemna de båda herrarne och uppsöka Gabriella, af hvilken han ville erhålla vissa upplysningar angående berr Ren de Ramicre. Men så snart den unga flickan märkte, hvilket ämne han ville språka med henne, ble