Morrespondens från Stockholms län, Man skrifver till oss från Ö. Ryds socken: Såsom ctt vackert drag af den ilifstiden mycket förtalade baron Höpken måanföras att hani sitt testamente, deri han förordnat om all sin qvarlåtenskap, hade föreskrifvit att alla de fordringar han egde hos sina underhafvande skulle efterskänkas. Detta var lika med en present af 15,000 rdr. Jag har talat med många af hans underhafvande, och ingen af dem har klandrat hr Höpken såsom hård och oresonlig husbonde; tvärtom, säga de, visade han sig ofta hjelpsam, der hjelp verkligen var behöflig. Höskörden pågår nu under den gynnsammaste väderlek, men vallar och ängar gifva ej hälften mot i fjol (som dock var ett godt höår). Rågarne, som i allmänhet äro goda, hvitna till skörd; måhända kommer Olle med kakan på ett och annat ställe, der rågfälten äro högländta; allmänt kan det ej inträffa. Vårsäden har repat sig förunderligt efter senaste regnen, och dess utseende nu lofyvar helt annat än missväxt, fastän halmen naturligtvis blir kort. Från Täby socken, 2 mil norrut, skrifves till oss: Slåttern har allmänt börjat. Ni kan göra er en föreställning om dess resultat, då jag säger er att rusthållaren i Broby erhållit tre lass hö der han i goda år fått 20 å 30 och att på andra ställen, der höskörden varit bättre, den dock stannat vid fjordedelen eller tredjedelen mot i vanliga år. Af vårsäden är kornet icke illa; hafran är blott qvartershög. Från nordöstra delen af länet skrifver man till oss ungefär detsamma. Om rågen och hvetet anmärkes att de äro rätt vackra, men den förra tunn och begge korta i halmen. Foderbrist är således oundviklig, och större olycka kan knapt drabba småfolket på landet, hvilkas hufvudsakliga lifsuppehälle och tillgång äro kreaturen och som i höst skola nödgas nedslagta eller sälja, en del af dessa, hvarefter det alltid blir mycket svårt för en mindre bonde eller torpare att repa sig igen. Till ofvanstående notiser från Stockholms län lägga vi följande från Söderköpingstrakten, ur ett i går erhållet bref derifrån: Råg och hvete se bra ut häromkring, och gräset, ehuru icke öfverdrifvet i qvantitativt hänseende, lemnar i qvalitet ingenting öfrigt att önska. Man räknar på ?s skörd; och rättvisan fordrar det erkännandet att landtmännen icke gnälla, så framt det ej blir tal om vårsädet.