Man känner nu om det nya svenska statslånet, att för detsamma skola utfärdas obligationer å 1,150,000 pund sterling, att obligationernas emissionspris är 90 procent och att de löpa med 5 procents ränta. Amorteringstiden är icke bekant, ej heller den provision, som Riksgäldskontoret skall betala åt det hus i London som öfvertagit lånet och placerar det i utlandet. De redan kända data äro tillräckliga att med temlig visshet leda till den slutsatsen, att hvad Riksgäldskontoret får för sina obligationer blir omkring 18 millioner rdr och att det skall betala 2 procent provision; och det synes sannolikt att ränta ej skall beräknas förrän från och med den 1 Oktober, eftersom (enligt telegram från London) åt långifvarne beviljas 1!2 procent diskonto, om de genast inbetala hela det belopp, för hvilket de teckna sig. När riksgäldskontoret skall betala 5 procent å nominella 1,150,000 pund, men sjelf icke erhåller mer än omkring 1 million pund, så, och då trasseringskostnader m. m. tillkomma, lärer den effektiva räntan å lånet blifva 5?s å 5?4 procent. Denna ränta, som är ungefär lika med den högsta Sverge betalar å sina från Tyskland erhållna lån, har befunnits så lockande för engelska kapitalister, hvilka äro vana att å sina egna fonderade statspapper icke erhålla mer än 3 procents ränta (eller ett bråktal deröfver enär de alltid köpas något under pari), att långifvare på 3—4 dagar antecknat sig för 10 till 12 gånger så stort belopp som lånet utgör. Om vi sålunda icke erhållit billigare vilkor än förr, så är det i allt fall fägnesamt att vi i Kngland njuta den kredit, som svenska statens sätt att uppfylla sina förbindelser till långifvare gjort den förtjent af. Det fattas nu blott att genom en affärsmessig skötsel af de jernvägar, som äro byggda för dessa och andra lånta penningar, afkastningen uppdrifves så, att den bättre än hittills kan lemna tillgång till betäckande af räntorna. Hade öfverste Ericsson byggt smalspåriga banor i stället för bredspåriga, skulle detta mål troligen redan vara i det närmaste vunnet.