rande detta pris... All öfverdrlft bär emellertid lyckligtvis inom sitt eget sköte fröet till reaktion; i den fosterländska konstens, såväl som i dess idkares, intresse önska vi, att reaktionen måtte inträda här utan någon störande kris och utan att de öfverdrifna pretentionerna, der de nu framträda, måtte vändas mot sitt ursprung, mot konstnärerna sjelfva! Utställningens här ofvan anmärkta öfverflöd på nya arbeten har emellertid en sida som man ej utan sann tillfredsställelse kan betrakta. Deri har man nemligen ett taJande bevis på den lifliga ver ksamhet som råder bland våra konstnärer och den friska vind, som för närvarande blåser inom vår konstverld. Roten och upphofvet härtill kan ingen vara villrådig om: de äro att söka i vår konstakademi. Man behöfver ej länge ha följt med verksamheten inom vår Akademi för de fria konsterna för att finna, att den på de senaste åren undergått en väsentlig förändring, en föryngring, ja i visst fall en fullständig pånyttfödelse. Detta är så mycket mera glädjande, man kunde nästan säga förundransvärdt, som ingen af akademiens lärare besitter någon dominerande talang som konstnär och nå stan ingen På senaste tiden visat något anmä kningsvärdt framåtgående på konstnärsbanan, — man skulle till och med ej sakna skäl att som ett obestridligt faktum anmärka motsatsen eller ett tillbakagående, att döma af de senaste expositionerna. At denna anledning samt af det förut omnämnda förhållandet, att först under de allra senast förflutna åren ett pånyttfödt och friskt konstnärslif börjat pulsera inom vår konstakademi, sakna vi ännu en konstskola med bestämda karaktersdrag, ehuru ingen kan misskänna akademiens sträfvan att lägga grunden till en nationel konstriktning, på samma gång hon lyckligtvis ej söker fingsla de unga krafterna, hvilka ännu leta sitt mål samt öfva sina vingar för en sjelfständig flygt, inom alltför snäfva gränser.