Dagens Nyheter – 15 juli 1868, sida 2

ville synas ä!skvärd, blef han så orolig, så uppskakad, att han icke kunde tänka längre än så här: — Hvad skall jag säga henne? Och ur stånd att besvara denna fråga fortfor han att upprepa densamma, till dess han blef riktigt yr i hufvudet. Vanan vid att uppsätta juridiska skrifter hade lyckligtvis haft det goda med sig att han var mindre blyg, då det gällde att begagna pennan; och efter mycken tvekan hade han nu beslatit skrifva till Gabriella. Nu återstod att hitta på ett medel till brefvets fortskaffande; hvilket måste ske på ett hemlighetsfullt, sätt och dock så, att icke konvenansens lagar öfverträddes. Herr Bouvard räknade i detta afseende dels på slumpen, dels äfven på Marcel, hvilken han gjort sig förbunden genom att hbjelpa honom vid arrangerandet af hans intrasslade affärer. Baronessan och amiralen kommo just då han steg ur vagnen. Han bad först i vidlyftiga ordalag om ursäkt, för det han infann sig så bittida på morgonen; men baronen afbröt honom, förde honom afsides och frågade, om han uppsatt förslag till en handling, hvarom han bedt honom. Bouvard lemnade honom ett papper och, medan den gamle sjöofficeren aflägsnade sig för att genomläsa uppsatsen, gick han fram till baronessan och räckte äfven henne flera skrifter, af hvilka hon i sin tur skyndade sig att taga kännedom. Både herrn och frun måste ha varit belåtna med det sätt, hvarpå notarien uttört deras beställningar, ty de tackade honom genom en välvillig åtbörd och ville att han skulle stanna qvar till frukosten. Bouvard, alltid rädd för att han möjligen skulle afvika från det passande, tvekade att antaga bjudningen, då Marcel, som äfvenledes