Dagens Nyheter – 15 juli 1868, sida 2

dermed var hans olycka gjord. Den andra arftagerskan, om hvilkens hand han anhöll, ville naturligtvis icke synas hålla till godo med hvad den första förkastat; den tredje följde de två andras exempel, för att det ej skulle heta att hon var sämre än de; och lika framgång hade han af samma skäl hos alla de följande. Det var icke längre hans person man fästade sig vid; egenkärleken förbjöd en och hvar att antaga hans anbud. Bouvard påstod sjelf att vissa mödrar, på hvilkas döttrar han aldrig kastat en tanke, skröto öfver att ej ha låtit sig bevekas af hans böner. Det gick till sist så långt, att nästan intet fruntimmer, tillhörande den s. k. bättre klassen, ville förneka sig äran af att ha gifvit den stackars notarien afslag. Emellertid hade herr Bouvard sedan några månader tillbaka ånyo börjat hysa allvarliga förhoppningar. Betänk, så oerhördt! under det att alla andra mödrar visade honom ifrån sig, egde med baronessan de Rostang ett alldeles motsatt förhållande rum. Efter att ha lärt känna den unge mannens redbara karakter, hade nämnda dam bemött honom så vänligt och synts så litet taga vara på sin dotter i hans närvaro, att han slutligen började tro att hon ville uppmuntra honom. Men som hon vid åtskilliga tillfällen förklarat att hon ville gifva Gabriella full frihet att taga till make den pe son, för hvilken den unga flickan sjelf fatta le tycke, funderade han nu på att först anväla sitt frieri hos dottern och, först sedan han erhållit hennes ja, tala med modren om saken. Men det var minsann icke lätt att sätta denna plan i verket. Redan hade Bouvard många gårger haft de vigtiga orden på tungan, men längre hade de icke kommit. När han befann sig i närvaro af ett fruntimmer, för hvilket han