Dagens Nyheter – 13 juli 1868, sida 3

FRUSEN BLT SEINE EN ES AMIER STREET NT NAS SUS ESN ES SAV GE LSE — För all del, blif inte ledsen på mig, sade den unge mannen, som redan hunnit någorlunda hemta sig; jag hade föresatt mig att vara tillbaka redan i går afton, men jag råkade ut för ett äfventyr ... ett möte... — Jag kunde tro det, afbröt honom den gamla officeren i vredesmod. Ni träffade förmodligen någon af dessa vänner i grannskapet, som, under förevändning af att jaga harar, samlas för att tömma champagnebuteljer i sällskap med slynor... — Tillåt, min far... — Tig, min herre! — Men jag försäkrar er... — Jag tror er inte. — Då tjenar det ingenting till att jag förklarar mig, yttrade Marcel, och dervid tog han ett steg mot dörren. — Stanna! röt amiralen, bultande hårdt i golfvet med sin krycka; ni skall, hin anfäkta mig, höra hvad jag har att säga, Och trointe att jag låter lura mig af er; jag påstår att ni nu åter gjort er skyldig till någon ny galenskap. — Nå, om så också skulle vara? inföll Georg tvär ton. Den unge herrn brås väl på sia slägt? hå Tig du, Duret! sade baronen, som icke alls tyckte om att konstapeln blandade sig i samtalet. Men Georg hade ett system, hvarifrån han aldrig afvek, och som bestod uti att för den närvarande Rostang framställa bilden af den forne Rostang. — Och om jag äfven tiger, återtog han, höjande rösten, förblir det i alla fall ett faktum att ni begått hundra gånger flera och större dårskaper än er son. — Du ljuger! — Tror ni kanske att jag glömt bort alla era framgångar hos könet?