Dagens Nyheter – 13 juli 1868, sida 2

under tio år bevistat Paris baler, konserter och spektakler, hade han, med ett betyg om aflagd licentiatexamen och en ganska fullständig samling af obetalda räkningar på fickan återkommit till Barville. Amiralen hade sjelf i sin ungdom gjort alltför vackra skulder, för att ej inse faran af sin sons ställning; han råkade också till en början V raseri och ville ej betala ett öre; men baronessan, som syntes vilja förneka sig egenskap at istjufmoder genom att på allt sätt omhulda Marcel, lyckades slutligen blidka den gamle sjöofficeren. Räkningarae betalades, dock med vilkor att den felaktige sonen skulle bevisa sin ånger genom att alldeles förändra sina forna vanor och bryta med sina gamla umgängesvänner. Till och med jagterna och ridterna skulle upphöra, emedan härunder en mängd snedsprång kunde föröfvas. Under åtta dagar hölls Marcel uti en fullkomlig karantän på slottet utan någon annan förströelse än en och annan promenad i amiralens eller baronessans sällskap — eller deremellan att åhöra opera-arior, som hans syster sjöng. För att kunna uppskatta värdet af detta stilla och fridfulla lif, fattades honom endast några och femtio år på nacken. Derför stod han ej uti längden utan hade aftonen före den morgon, vi nyss skildrat, förlorat tålamodet och, åtföljd af en hund, med bössan öfver axeln smugit sig ut ur slottet. Konstapeln, åt hvilken han anförtrott sig, skulle sedan, när qvällen inbröt, öppna Crädgårdsportea för honom, Emellertid hade icke allenast qvällen inbrutit; utan äfven natten, och nu höll dagen på att gry; dock var flyktingen än ej återkommen. Det var tydligt att något angenärt möte hade kommit honom att förgäta sitt löfte. Kanske kade jagten blott varit en förevändning; kanske hade den unge mannen endast låtsats taga Georg