UNGD OMSSYND ERNA EMILE SOUVE STRE. Öfversättning af P. Bdvin Stenfelt, . I. Bror och syster. Dagens första ljus spred sig öfver himlahbvalfvet och lät ur morgondimman Caillydalen3 qvarnar, byar och de längs efter floden grupperade löfträden allt klarare framträda för ögat; men äcnu rådde i nejden en fulikorolig stillhet. Till och med foglarne sofvo i trädens kronor, och örat träffades endast af morgonvindens lena hviskning. blandad med vattnets brus. På sluttningen af flodens högra strand, bakom Cambres, såg man redan slottet Barvilles af morgonrodnaden purpurfärgade torn, hvars nedre koaturer änonu ej frigjort sig ur nattens dunkel, som motvilligt skivgrade sig. Äfven i slottet var allt tyst, och alla dess innevånare tycktes sofva. Dock skalle en uppmärksam blick ha kannat ge nom. en illa villsluten fönsterlucka i bottenvåningen urskilja det matta ljuset från en flämtande lampa. Bredvid densamma satt en gråhårsman, omkring sextio år gammal och med fåradt ansigte, hvilkons drägt på samma gång påminde om sjömannen och borgaren. Det var Georg Duret, f.d. konstapel vid kejserliga flottan, som under en lång tid varit vice amiralen de Kostangs följaslagare på hafvet, och under hans vistelse på stottet Barville blifvit hans allt i allom. Den gamle sjöbussen utmärkte sig hvarken : senora undergifvenhet eller en förträfflig karaker. Allt sedan han, ännu helt ung, trädde i amiralens tjenst, hade han mera deltagit i hans lårskaper än i hans strider, och hade småninsom i sitt förhållande till honom antagit denna