Dagens Nyheter – 13 juli 1868, sida 1

NMilitörfrågan. I I en korrespondens från Stockholm til Göteborgs-Posten läses: General Kleens efterträdare i chefsbefattvingen för fortifikationen, frib. Leijonhufvud, har gjort en exempellöst hastig lycka i befordringsI väg. Det var ett stort hopp han gjorde öfver en öfverste, en öfverstelöjtnant, tre majorer och två kaptener, alla vid den kår, hvars chef han blef. Den sannolika följden torde väl blifva först och främst åtskilliga afskedsansökniogar och derefter lika många avancementer inom kåren, der befordringarne hittills gått mycket långsamt. Korrespondenten har icke uttalat något ogillande af regeringens åtgärd att utnämna ödfverstelöjtnant Leijonhufvud till chef för fortifikationen, men det låter som om han skulle vilja insinuera att officerare vid kåren blifvit härigenom prejudicerade. Sådan är dock icke åsigten inom vapnet. Det har i många år varit inom ingeniörkåren ansedt för alldeles sjefklart att ingen annan än frih. Eeijonhufvud kunde komma i fråga till chef för fortifikationen vid hr Kleens ininträffande afgång. Frih. Leijonhufvuds kunskaper gjorde honom företrädesvis skicklig dertill. Ett afsked har för några dagar sedan blifvit beviljadt, som bör begagnas till beredande af besparing. Vi mena det afsked, som öfverste Tauson på begäran erhållit. Han var kommendant å Carlstens fästning. Fästningen gör sinekurtjenst, och kommendantsbeställningen var en sinekur. Ingen som vistats, om än blott några dagar, i Marstrand, kan vara okunnig om att den nu 80-årige kommendanten sedan många år har utan gagn för staten uppburit sin aflöning som kommendant, och det behöfves ringa skarpsinnighet för att upptäcka att kommendantsgöromålen kunna :uppdragas, mot något ringa arvode, åt chefen för den på fästningen förlagda artillerifördelningen. En annan lämplig utväg är att till en tjenst sammanslå kommendantsbeställningarne å Carlsten, i Göteborg och å Elfsborg. Och när det nu är fråga om attiakttaga sparsamhet, hvilket inom militärväsendet, liksom inom den civila administrationen och vid de allmänna arbetena, synes utan stark påtryckning vara hardt nära en omöjlighet för vederbörande, äfven när de hafva god vilja dertill, så hemställes om icke för ett annat år det skulle kunna anordnas så, att kostnaden för hästars hållande åt pontonierbataljonen blefve betydligt minskad. Vid pontonierbataljonens lägeröfningar i år ha under 14 dagar varit använda 150 (enligt annan uppgift öfver 200) legda hästar. De ha för hela tiden kostat 50-60 rdr stycket i lega, utom foder. Och de beskrifningar, vi erhållit om de ändamål för hvilka dessa hästar varit använda, ha alla varit egnade att väcka de största tvifvelsmål om nödvändigheten af ett så stort antal. Den utomordentliga belåtenheten hos de bönder som utlegt hästarne har ock burit vittne om att man betalt en alldeles öfverdrifven lega. Om entreprenadauktion varit hållen, så bekräftar resultatet deraf den gamla erfarenheten att billigare pris vanligen erhålles genom öfverenskommelse under hand.