Dagens Nyheter – 11 juli 1868, sida 3

Hvarjehanda nyheter. : Narraktigheter i nittomde seklet. Londons morgontidoingar innehöllo häromdagen ett i officiös form affattadt, ytterst vigtigt tillkännagifvande: att herrarne vid Hennes Majestäts gaffelfrukost för dagen. skulle bära — aftonrockar och morgonbyxor (evening coats with morning trousors) och alla sina ordnar och hederstecken. Ett oväntadt parti. Följande händelse anföres i Roeskildes Avis. såsom en varning för föräldrar, hvilka låta sina unga älskliga döttrar på egen hand resa ti!l Köpenbamn. En uog dar från en af de mrordseländska städerna, hvilken var på besök hos en här boende familj, gåugade sig uten morgonstund uti grönan Jund, under föregifvande att besöka en broder. En timmas tid efter hennes bortgång ankom emellertid ett bref, som förkunnpade att man icke skulle vänta henne hem, emedan hon just i detta ogonblick lät i Helliggeistes kyrka sammanviga gg red en köpman L. Man uppbjöd allt för att änvu i sista ögonblicket förekomma detta giftermål. Då den unga damen var omyndig öfver sin band och sitt hjerta., gällde det blott att kunna uppnå kyrkan innan akten var afslutad; men detta fyckadts icke, ty de nygifta körde bort i samma ögonblick som en droska från höger och en från venster avkommo med slägtingar, hvilka mottagit bref ungefär Jika lydande, som det ofvanomtalade, och hvilka pu infunno Big för att protestera mot vigaelan. -— För den uoga damens skull, tillägger en tidning, som återger berättelsen, önska vi stt lyckan målte hafva varit större än hennes förstånd och att den obekante hr L. må vara en askikkelig Fyr, hvars enda fel består i en något för stark eldighet. En skälmaktig friare. En handlande I en af våra sjöstäder, som med sin familj befann sig på resa i utlandet, hade anförtrott uppsigten öfver sin bostad åt kontorsvaktmästaren. Denne gjorde sig snart fullkomligt hemmastaddi den präktiga våningen och utfunderade tillika cn storartad spekulation. Eburu sjelf knappt 30 år, lade ban likväl an på att eröfra attien annan stadsdel boende, temligen till åren kommet fruntimmers hjerta, men hvars defekta behag erhölo en magisk strålglans genom en förmögenhet af bortåt tio tusen rdr. Det lyckades kontoravaktisästaren, som alltid klädde sig elegant, att göra hennes bekantskap, och då han hade fått tillfälle att visa benne sin busbondes våning, hvars inredning lät ana en betydlig förmögenhet, som ban sade sig erhållit genom arf, så firades förlofningen. Inom kort tid bade den lycklige fästmannen vigilerat sg till en summa af 3,000 rdr af den tillbedda. Med dessa penningar begaf han sig på resa, i uppgifven afsigt att i sin hemort reglera sina arfsangelägenheter; men ban hittade icke tillbaka. I stället erhöll fästmön fyra dagar efter hans afresa en liten biljett, hvari ban underrättade henne att han rest till Amerika, men lofvade tillika att, om det ginge honom väl i handom der, skulle han om nägra år återbetala perningarne. Brefvet var dateradt Göteborg. Den lurade fästmön skall nu hafva svurit på att aldrig gifta sig. Dementi. Prins Napoleon låter genom sina. vänner vederlägga den uppgiften, att han under sitt vistande i Wien legat flera timmar på knä under stilla bön vid Maximilians sarkofag. Pricsen, säga de, faller i allmänhet icke på knä, och om så sker, är det för damer.