Dagens Nyheter – 11 juli 1868, sida 3

Ah, vi skämtar, min herrö! lofva att göra hvad jag begär. — Aldrig! utropade Rafael; jag kan ej samtycka till en sådan uppoffring... Miller såg honom stinnt i ögonen. — Du ljuger! utropade han hastigt; du vill ej gifva mig något löfte, emedan du fruktar för en förbindelse som skulle beröfsa dig din brottsliga frihet. Du vill bafva denna qvinna tilldin mätress, ej till din maka, och du vill stöta bort henne, när du fått afsmak för henne! Akl jag ser klart i din själl — Vi kunna ej förstå hvarandra, sade grefven och tog sin hatt för att gå. — Nej! utropade Rudolf, ty då jag stillatigande låtit mig skymfas af dig, då jag samtycker till att -dö, på det att han må blifva lyckiig!... till att dö utsn att hämnas!... Så vägrar du att godtgöra ditt brott! Skurkt! Ah! emedan ditt lif ej kan gagna henne som du förfört, så återtar jag mina rättigheter; du skall ge mig upprättelse, Rafael! — Jag skall göra det, sade denne otåligt, jag står till er tjenst. — På ögonblicket! återtog Muller, i trädgården, under detta fönster. Leuthold spratt till. — Hvad tänker ni på, sade har, der? Der är omöjligt! Välj en annan plats, och inom en timma... Rudolf fattade grefvens hand, drog honom till sig, och seende honom i ögonen, stammade han, i afbrutsa meningar: — En timmals.. Men du, så skicklig att studera kännetecknen på den annalkande döden, ser du då ej att jag ej kan vänta? — Verkligen, sade Rafael, föfskräckt öfver förändringen i hans anletsdrag, ni tyckes knappast kunna hålla er uppe... — Du förstod: således ej, återtog herden, som på sitt ansigte redan kändes kallsvetten,