Dagens Nyheter – 8 juli 1868, sida 3

mitt mod; hela mitt förflutna lif skulle vederlägga en sådan misstanke. Ni ser således hr major att hotelser äro onyttiga och att jag alldeles icke är i ert våld. Denna kalla oförskämdhet dref Stankars vrede ända till det yttersta; ursinnig öfver ett sådant trots, fattade han grefven i armen och sade, i det han lutade sig intill honom, med af raseri gnisslande tänder. — Jaså, du vill hvarken resa eller gifva mig upprättelse? Du hoppas att genom din oförskämdhet kunna lugna min vrede... Akta dig, Rafael von Leuthold!... Om du ännu är en man, så tvinga mig icke till en af dessa förolämpningar som koma den att rodna som begår dem! Är det då inte nog att säga dig att jag föraktar dig, att jag hatar dig, att du är en skurk... en lögnare... en usel varelse? Hvad! ej en enda skymt af blygsel eller törtrytelse i dina ögon? Har du ej mer ett grand af heder, ett enda spår af stolthet? Hvad?... intet? — Hr majoren ser att jag åtminstone har tålamod, sade Rafael, i det han försökte awt göra sig lös. Jägmästaren förde sina båda händer till sin panna. oo — QO1! min Gud! utropade han, huru uttänka någon skymf, som skulle kunna göra något intryck på denna själ af smuts! (Forts)