och lemnade fältet fritt för ett friskt sådant. De sorgliga tankar som hade förföljt Rudolf, voro döfvade, men ej tillintetgjorda. Återförd till minnet af sin apostoliska sändning, återfann han denna än smekande än glödande inspiration, svm gjorde hans vältalighet så oemotståndlig. Aldrig hade hans stämma varit mera vibrerande, hans gester mera talande, hans bön innperligare: de i hans hjerta gömda tårarne gåfvo åt hans föredrag en andlig kraft, som intet kunde emotstå. Han afbröts i hvarje ögonblick af de häftigaste, med svårighet undertryckta, utbrott af enthusiasm, men, långt ifrån att störa honom i hans föredrag, gåfvo de tvärtom en förökad värme åt detsamma; ty det var i sjelfva verket sina egna passioner, som han framställde nu då han skulle utveckla den lära, han åtagit sig att förkunna. Menniskans natur är sådan att allt som hon genom ord eller handling vill uttrycka blir ett troget aftryck af det som finnes inom henne, på samma sätt som bildstoden återgifver modellen, hvars afbild den är: bakom iderne, bakom vetenskapens formler visar sig vetenskapsmannens eller filosofens personlighet; och, hvad vi än måtte göra, kunna vi aldrig göra annat än berätta för oss sjelfve vår egen historia. Lina och Stankar begrepo honom. Hans pathetiska häftighet hade för dem en betydelse, som den ej hade för någon annan; de gissade till orsaken till densamma; de kände den bitterhet, för hvilken den var ett uttryck; de förskräcktes öfver dessa blixtrande besvärjelser, detta vädjande till hjertat, dessa innerliga böner, på djupet af hvilka man kunde höra tårarne rinna. Jägmästaren kunde ej uthärda den beundran, hvarmed denna förtviflans vältalighet blef mottagen; det förekom honom som om man applåderat en lifdömd! Begagnande