Dagens Nyheter – 7 juli 1868, sida 2

Exbankirens hustru gaf honom ej tid att undersöka sannolikheten af detta antagande. — Men hur står det till med er, min käre kusin? sado hon, behagsjukt läggande sin hand på Rudolfs arm; ni står ju der alldeles som om ni drömde!... Kanhända ni tänker på den predikan, som ni... — Men för tusan, afbröt henne Fredrik, i det han närmade sig dem, så när hade jag glömt det; i qväll är det ju stor bönesammankomst... Om vi skulle bege 03s dit! — Ja, ja! utropade flere röster. — Det skall bli roligt, intöll Dorothea. — Och så dansa vi, när vi kommit hem igen, tillade Wrangel. — Men hvad skall Rudoif predika öfver? frågade Leuthold. — Ja, säg oss det, värde mästare! utropade Fredrik. Rudolf betraktade honom. — Vill ni verkligen veta mitt ämne? sade han med af rörelse darrande stämma. Mitt ämne blifver Judas? förräderi. Alla syntes blifva öfverraskade. — Ja, återtog herden, i det han kastade en blick omkring sig, jag skall nedkalla Guds förbannelse öfver icke allenast den usle, som sålde sin mästare för trettio silfverpenningar, utan öfver alla dem, som trädt i Judas fotspår och hvilkas nedrighet vunnit seger öfver sanningen och dygden. Jag skall uttala förbannelsens ord öfver den, som, lik ormen i paradiset, smyger sig in i familjelifvets helgedom och förleder makan och modren att plocka den förbjudna frukten. Jag skall framstölla honom med småleendet på sina läppar och handen sträckt emot den vän han bedrager, och för att förbanna honom behöfver jag blott upprepa skriftens egna ord... Han sprang fram för att taga bibeln, som låg