Dagens Nyheter – 7 juli 1868, sida 2

till och med säga er hvarmed han nu är sysselsatt. — Verkligen! inföll Wrangel skrattande, det skulle vara ganska roligt att få veta det. — Han sysselsätter sig med att förföra en qvinna, återtog Kauffman, under det han alltjemt fixerade Fredrik, — Såå. — Han är af er längd; har samma drägt som ni, och sysslade nyss på ögonblicket med boken derborta. — Den der bibeln? — Ja, den heliga boken, som tvingas att befordra en brottslig brefvexling. — Hur vet ni det? — Jag stod nyss uti trädgården, helt nära detta fönster, och såg mellan gardinerna allt. Jag såg er! — Mig? — Ni gömde uti denna bibel ett bref. — Huru? -—Tyst, här kommer Rudolf. Men denna varning kom för sent; herden hade hört allt. Då Georgs ord, för hvilkas mening han ej kunde göra sig reda, träffade hans öra, liksom fastnaglades han vid golfvet; men inom kort klarnade det för hans själs öga, ty redan på morgonen hade obestämda misstankar uppstått hos honom, men nu framstod sanningen, klar och tydlig. Förtviflad och ännu obeslutsam om hvad han skulle taga sig till, såg han sig omkring, liksom om han sökt bevis på hvad han skulle tro. I detta ögonblick befann sig fru Dalchid, som vandrade fram och tillbaka mellan de olika grupperna i salongen, utdelande och emottagande artigheter och framför hvarje spegel mönstrande sin toilette, midt framför honom; khan spratt till, ett tvifvel genomfor hans själ: om det vore hon!