HERDEN TILLHÖR HJORDEN. EMILE SOUVESTRE. (Forts. fr. föreg. n:r.) Efter att förgäfves hafva väntat på Lina i trädgården, gick grefven åter in, i tanke att träffa Andreas, åt hvilken han ville anförtro ett bref till den unga qvinnan; men Andreas var fullt upptagen med festbestyren. De inbjudna vännerna och grannarne började redan samlas uti den genom fru Dalchids omsorg anordnade löfsalen; vid underrättelsen härom skyndade Rudolf ifrån Georg för att helsa dem välkomna. Leuthold återkom till salongen i hopp att der träffa Lina, men hon hade ännu icke infunnit sig. Han erinrade sig då hvad han förut sagt åt den unga qvinnan, gick fram till bibeln, i hvilken han lofvat gömma brefvet. Genast var hans beslat fattadt: efter att hafva öfvertygat sig om att han var ensam, tattade han boken, öppnade med en nyckel, som han alltid bar på sig, dess permar och smög sitt bref emellan bladen, hvarefter han omsorgsfullt tillslöt permarne. I detta ögonblick inträdde Fredrik och Leuthold samt några gäster. Anordnaingarne till denna i största hast beslutade fest hade försatt den forne Wienerbankirens hustru i en för henne synnerligen angenäm verksamhet. Hon återtog något af sina förra vanor, och öfver henne hvilade liksom ett återsken af den nedgångna solen från en lyckligare tid. Nödsakad att ersätta Lina, som sjukdomen fritog ifrån dylika omsorger, lät hon genast kriugbära förfriskningar, anordna spelborden och tillsäga musiken att hålla sig färdig, och Wrangel, som erbjudit sig att blifva hennes