Dagens Nyheter – 6 juli 1868, sida 2

måste hoz3 honom framkalla blygsel, förtviflan eller till och med tavken på att döda sig? — Hvad säger ni? i — Han skall döda sig! upprepade jägmästaren; ty säkert är att han efter att ha mottagit denna urderrättelse ej vill lefva längre. — Nej! utbrast Lina förfärad; ack, säg icke så; Gud är mitt vittne, att jag vill att han skall lefva. Men hvad är då att göra? Kan jag väl besvara cn kärlek, hvartill jag ej har någon rättighet... bedraga Rudolf? — Ni har kusnat det för att hölja honom med skam, och ni skulle icke våga det för att rädda honom från förtviflan! återtog jägmästaren med isande hån. Emedan det öfverstiger era krafter att under tystnad bära tyngden af cra samvetsagg, vill ni bikta ert fel, utan att fästa er vid att er man genom denna bekännelse vanhedras! Ni nöjer er ej med att hafva handlat lågt; ni vill också visa er feg! — Min onkel! utropade Lina förtviflad. — Men så skall ej ske, fortfor Stankar höjande rösten; här gäller det att Rädda Rudolf, och ni skall rädda honom. Denna kärlek, som ni ej mera förtjenar, skall komma er till del ... Se der ert straff! — 0, det är förskräckligt! stammade Lina. — Tror ni då att brottslingen har rätt att välja sitt straff? Ni måste lyda, min fru, måsaa er lugn, angelägen om hans kärlek och ad! gl — Min Gud! — Jag lofvar er att han ej skall få minsta aning om verkliga förhållandet. Jag skall ega kraft nog att ännu med hög röst förtroligt tilltala er... er, som jag föraktar! Lina gaf till ett anskri och utsträckte armarne. — Var fast, min fru, utropade den obeveklige Stankar ; aftorka era tårar, qväf edra suc