Dagens Nyheter – 4 juli 1868, sida 3

derefter sina steg till korridoren, hvilken förd till Linas rom. . Då den unga qvisnan lemnat Rudolf, had hon dragit sig tillbaka hit och badande i tå rar, fallit på knä bredvid sängen; men denne kris var snart öfverstånden. Hemtande mod af förtviflans styrka, reste hon sig, aftorkande tårarne, och beslöt att likna de lifdömda som, för att undvika väntans qva beslutsamt med egen hand tillskynda sig döden. Hon ilade till sitt skrifbord och ekrej hastigt några rader. Pennan hade just fall ur hennes hand, och med en af tårar skymd blick läste hon om hvad hon skrifvit, då i detsamma en hand plötsligen ryckte till sig papperet. Med ett skri vände hon sig om och fanvr majoren stå vid sin sida. — Hvem skall ha detta bref? frågade han, konvulsiviskt sammanpressande papperet; vill ni ännu en gång ge grefven ett möte? — Lina kunde endast hopknäppa händerna, svaret dog bort på hennes läppar. — Hvarför darrar ni? återtog Stankar meå vild bitterhet; 5i känner ju, hur väl han förstår att gäcka all vaksamhet, och träden, som gynna hans flykt, hafva de upphört att beskugga ert fönster? — Nåd! stammade Lina med slocknande stämma. — Men hvad ser jag? återtog jägmästarenr, hvars blick fästats på papperet; detta bref är I ej till grefven! — Gif hit det! utropade Lina med utsträckta ! händer. H (Forte)