Dagens Nyheter – 4 juli 1868, sida 3

dan frågan om Herkules? sköld blifvit afgjord, var också den af mig begärda handlingen färdig. Jag tog genast afsked af baronen, som beledsagade mig ända till dörren och ej släppte mig förr, än jag lofvat förnya besöket. — Huru besynnerligt, utropade herr von Wrangel gapskrattande. Sedan man erfarit någonting sådant som detta, är det ej värdt att förneka nyttan af de klassiska studierna. En bit af Sofokles har visat sig ega mer kraft än evangelium! — Ja, för en narr! inföll Georg allvarsamt. Men låtom oss nu tala om förståndiga menniskor. Walter och Bothen hafva blifvit underrättade; i det gamla templet skola de samla alla som äro värdiga att invigas i förtroendet om Rudolfs återkomst, och redan i afton skall han tala till dem. — I afton? upprepade Rudolf. Redan samma dag jag kommit hit, och utan att få tid att förbereda mig? — Behöfde du då det i Freiberg och öfverallt, der vi uppträdt? Upp derföre Johannes; har luften i Armidas trädgårdar redan förvekligat ditt mod? Kom med mig; jag måste tala vid dig. Fattande den unge prestens arm, drog han honom med sig till den mest aflägsna delen af trädgården. . — De gå att öfvertänka sin predikan, sade Wrangel; desto bättre. Under tiden kunna vi göra våra förberedelser till middagen och konserten. Har man kringskickat bjudningskorten? — Jag vet icke, svarade Stankar tarkspridd; fru Dalchid åtog sig den saken. — Bra; jag far nu att skaffa ihop musikanterna, och ni drager försorg om dekoreringen. Om en timma är jag här igen. Jägmästaren lät honom adlägsna sig och styrde