Dagens Nyheter – 4 juli 1868, sida 2

HERDEN TILLHÖR HJÖRDEN. F EMILE SOUVESTRE. (Forts. fr. föreg. n:r.) — Det gör du rätt i, återtog Rudolf; ty hvad skulle du väl finna hos dem? De afguda det onda utan samvetsqval; de uppoffra sina naturliga känslor för att vinna guld. Huradara äro de i sin ungdom? Jo, blommorna i illnsionernas krans, virad kring deras hufvuden, förtorka innan de änvnu hunnit spricka ut. Och hora gestaltar sig deras ålderdom? Stående med ena foten i grafven, förneka de Gud och skynda att bevagna till utsväfningar de få timmar, döden förnnnar dem! Så lefver den s. k. fina verlden. Öfverallt njutningslystna menriskor, utan någon ädlare känsla i bröstet, som håna dygdsen, emedan de icke hafva mod till att ntöfra densamma och som sälja allt för att köpa den sinuliga vällusten. Ack! denna civilisation, som man prisar, Lina, liknar en död kropp :om föres af vågorna; emedan bar äsnu håller sig öfver ytan, emedan han bar qvar den vanliga formen af en menniska och ser ut för att kunna röra sig, tror man att han lefver. Men det är de dåliga pas ionerra som epsamma hålla honom upp? på böjjornas ryggar, och om man läsger handen på bans hjerta, skall man könna att det har upphört att klappa. — Min Gud, är väl detta sannt? — Qvinvorra, till och med qvinnorna, dessa blygsamhetenss och häogifvenhetens vårdarinnor på jorden, ha glömt sin ädla uppgift. De ha gjort sig till slafvar, underkastat sig dotta ok, som den rike och mäktigo så gerna lägger på den fattige och svage. De ha gått in på att blifva ett passioneroa3 rot, ett nöjets verktyg som köpes för penningar. De som äro de most