Dagens Nyheter – 3 juli 1868, sida 2

ni visste huru glad jag är öfver att återse er!... Och min kusin sedan!... det här skall påskynda hennes tillfrisknande... ty hon har varit mycket sjuk, nog sjuk för att ej ha kunnat mottaga hvarken mig eller grefven, hvilken dock skulle ha varit i tillfälle att gifva henne goda råd. — Här ha vi honom, inföll fru Dalchid. Lina lade sina båda händer på stolskarmarne, såsom om hon hade velat resa sig upp och fly; men krafterna sveko henne, och hon sjönk tillbaka och förblef sittande i sin förra ställning. Stankar, som hittills stått orörlig, vände sig om, när han hörde fru Dalchids tillkännagifvande. Vredens eld lågade i hans ögon, men han gick afsides, krampaktigt tryckande sina händer mot hvarandra... Hvad Rudolf beträffar, hade han gått emot grefven, hvilken han omfamnade. Sedan de första vänskapsbetygelserna blifvit utbytta, förde han honom fram till sin unga hustru. — Se, sade han, hon lider, hon tynar af. Månne icke ni, för hvilken vetenskapen har så få hemligheter, kan bota henne åt mig? Herr von Leuthold helsade på Lina, som darrade i alla lemmar. — Jag skulle redan förut ha velat försöka, hvad jag i detta fall förmår, sade han i artig, nästan vördnadsfull ton; men er fru hade en läkare och... — Be, så blek hon är, sade Miller, i det han närmade sig den sjuka. Och hennes hand, huru den darrar!... Jag undrar, om hon icke har feber. ; — Derom kan man lätt förvissa sig, svarade Rafael; som gjorde en rörelse för att fatta Linas arm. Men hon ryckte undan densamma.