Dagens Nyheter – 3 juli 1868, sida 2

— Ja, på min heder, svarade Fredrik, man underrättade mig derom på Casino, der flere professorer beredde sig att aflägga ett besök hos er. Det är till och med en ibland dem, som ämnar hålla ett tal för er på latin. Han har nemligen ett tal, afsedt för alla högt uppsatta och ryktbara män, som komma till Minden, och hvarmed han sedan tjugu år tillbaka trakterat dem han funnit värdiga en sådan hyllning. Alla menniskor här på orten kunna början utantill: Quousque fama tua, illustrissime domine... Och jag må tillstå att han sällan fått äran uppläsa sitt opus för en man, mera förtjent än ni af alla deri förekommande smickrande epiteter... — För all del; säg icke så der, Fredrik! afbröt honom Rudolf. — Ah! ni skall icke hindra mig från att uttala min mening, utropade Wrangel. Jag har med uppmärksamhet följt alla era framgångar, och jag är lika stolt deröfver, som hade de vederfarits mig sjelf... Och härtill har jag ju så mycket större skäl som våra åsigter och ider i allmänhet nära öfvensstämma ... Är det sannt att man till er ära uppreste en triumfbåge i Inspruck? — Verkligen... — Och att en sångkör sjöng utanför er bostad i Neustadt? — Det är sannt... — Och att de unga damerna i Hoff bjödo er blommor och kransar? — Ja, men... — Framtiden tillhör er, utropade Wrangel med enthusiasm; jag har alltid sagt att ni skulle lyckas. När man har ädla och sköna tankar... och förmåga att framställa dem på ett genialiskt sätt, så... Ja, min käre Rudolf, ja, ni har snille, det är jag som förklarar det och jag förstår mig på den saken... Ack! om