Dagens Nyheter – 3 juli 1868, sida 2

skolkamrat Krumacher... Jag får nu räkna en stor man till bland mina vänner. — Och i glädjen deröfver glömmer ni att fråga, huru Lina mår, yttrade fru Dalchid. — Ahl! ni har rätt! sade Wrangel, i det han släppte Rudolfs arm och närmade sig till sin kusin. Jag bär mig verkligen riktigt illa åt; men jag hoppas att min kusin skall ursäkta mig... i betraktande af orsaken till min uraktlåtenhet... MHvartill tjenar det för öfrigt att fråga, om hon är bättre eller sämre? Helsan har ju för en stund sedan kommit åkande till henne i resvagn och uti vännen Rudolfs skepnad. Jag ser redan att hennes blick är vida mera strålande än vanligt. — Det kommer sig deraf att hon gråtit, svarade Dorothea. — Jaså. återtog Wrangel. Det är alltid nyttigt och nödigt att qvinnan vattnar sina kinder, såsom den utmärkte August Lafontaine säger — apropos August Lafontaine har jag varit nära bekant med honom allt sedan vår barndom — men sådana der tårar, som Lina nu har fällt, äro nyttiga... — Men hvaraf kommer det sig då, afbröt honom: fru Dalchid, att ni icke har grefven med er? — Ah! det var rätt, jag hade redan bort tala med er om honom, sade Wrangel afsigtligt, ty han trodde fortfarande på ett intimare förhållande mellan Dorothea och Leuthold. Kanske ni väntat honom i dag på förmiddagen. — Nej, visst icke, svarade Dorothea; men jag tänkte att min kusins ankomst... — Skulle locka honom hit?... Tvifvelsutan skall han ej uraktlåta att infinna sig, när han får veta deraf och det kan ej dröja länge; ty man talar redan derom öfverallt i trakten... rr min återkomst? sade Rudolf förvånad.