Dagens Nyheter – 3 juli 1868, sida 1

He dåliga tidningarne. Posttidningen erinrade nyligen tidnings pressen, att det tillhör den att sjelf stäfj: de missbruk, till hvilka en del -— en afar af densamma gör sig skyldig. Vi återgåf vo en stor del af denna Posttidningens art kel, som var ett ord i rätt tid, och vi skols icke underlåta att för vår del efterkomma dess uppmaning. När andra tidningar framdraga i ljuset skandalbladens osannfärdiga illvilliga anfall mot enskilda personer, skall det icke blifva nödigt för lagstiftningen att taga ihop med ändringar i tryckfrihetsförordningen, hvilka lätt kunna medföra olägliga följder äfven för den hederliga tidningspressen och inskränkningar i sjelfva tryckfriheten. Aftonbladet och Dagligt Allehanda, hvilka under loppet af en lång töljd af år låtit Fäderneslandet i hvarje nummer och Söndags-Nisse i många framkasta osanfärdiga eller obestyrkta beskyllningar mot medborgare för vanhederliga handlingar,) utan att derför näpsa och straffa belackarne samt sålunda varna allmänheten för de demoraliserande bladen — Aftonbladet och Dagligt Allehanda hafva derigenom begått ett sto.t fel mot sin pligt och mot samhället. Denna åsigt uttalas äfven af en korrespondent från Stockholm till Nerikes Allehanda, som yttrar i ett bref angående Aftonbladets och Nya Dagligt Allehandas tystnad i det vigtiga ämnet. Larmet förmådde icke väcka dem ur den dåsighet, hvari de försjunkit under denna sommars tropiska hetta; de voro icke stridslystna eller ville de icke afstå från sin häfdvunna rätt att njuta sitt otium cum dignitate, helst det var möjligt nog, att der kunde komma att gå hett under sköldarne till, -— och det var hett nog förut. Kanske kände de sig också träffade af den officiellas milda klander och medgåfvo i sitt sinne, att de ej kunde frånsäga sig allt ansvar, för hvad som skett och sker, att de ej vårdat tryckfrihetens ädla träd, såsom deras pligt kräft; — alltnog de tego. Vi tro dock att åtminstone Aftonbladet, hvilket vid så många tillfällen ådagalagt en mer än vanlig sjelfständighet och oräddhet, skall förr eller senare medverka till att göra slut på det afskyvärda nedsvärtnings-systemet, som särdeles i Fäderneslandet följes. Men det är vådligt att dröja allt för länge. Det kan då lätt hända att man uträttar alltför litet. När Aftonbladet riktade väldiga stötar mot Den Sköna Helena efter femtionde representationen, var det för sent, och när Aftonbladet uppsköt med sitt mordförsök mot Pariserlifvet tills det gått tjugu gånger på Djurgårdsteaterns scen, var det också för sent. Fäderneslandet går redan på sitt sextonde år och Söndags-Nisse på sitt sjunde. Vakter Eder att icke äfven i afseende å dem det kommer att heta — för sent! ) I fråga om Söndags-Nisse crinra vi om, t. ex. dei en artikel den 13 juni gjorda ohyggliga anklagelserna mot några ganska. tydligt utpekade personer i Stockholm, att deras lif skulle vara egnadt ät nesligt yrke eller neslig last. Vi ha knappast nägon sin läst någonting gemenare iän dessa beskyllningar, hvilka författaren icke ens gifvit sig mödan att enom den ringaste skymt af bevis söka göra troliga, och hvilka han framställde så förtäckt, att icke ens den utvägen finnes för de förtalade att väcka åtal mot utgifvaren och få honom dömd till det fängelsestraff, han så väl förtjenat. Stockholms-Nyheter. Hertigen och hertiginnan afÖsterotätlaäand camt don senarag halfovetor Arla