Dagens Nyheter – 2 juli 1868, sida 3

. Hvarjehanda nyheter. Carlskrona Veckoblad ären poetisk själ, som i synnerhet om våren stämmer upp naturens lof i höga toner. Häromdagen öfverträffade tidningen sig sjelf. Efter att hafva citerat följande strof af Sehlstedt: Jag vandrar i skogen bland blommor och barr. Oeh är så oändligt kry; Jag qväder min visa och röker cigarr Och språkar med solen i sky; Och molnen sig kläda i purpur och gull, Och skogen af lyror är fulls — utbrister han: Ja! skogen af lyror är full, hvarför vi ej behöfva befatta oss med att spela;; tonerna skulle i alla fall aldrig kunna mäta sig med de(m), naturens sångare denna herrliga årstid exeqvera, denna tid full af kärlek och skönhet. Nog är vårt land med sina fält och dalar, sina skogar och strömmar ändå bra herrligt. Här rosen talar om kärlek ljuft med läppar små, här nordan vildt kring fjellen brusar, men ock mot stranden slår vågen så mildt som vestan förr i edens vår — 0. s. v. — (N. A.) Så går det till I krig. En preussisk öfverste inspekterade härom dagen ett infanteriregemente i nordtyska förbundshären, som blifvit honom anförtrodt. Bland andra öfningar lät han äfven en afdelning formera jägarekedja och frågade då kedjans anförare, en sekund-löjtnant, huru denne skulle bete sig, om han blefve hotad af fiendtligt kavalleri. Löjtnanten svarade att han skulle låta trumpetaren blåsa signal till formering af carr6. Men om trumpetaren vore skjuten, hvad skulle vi göra då? frågade öfversten vidare. Officeren studsade. Ofversten som märkte löjtnantens förlägenhet, tog trumpeten från den bredvid stående trumpetaren och sade: Då blåser man sjelf! och blåste till hela regementets förvåning med stor färdighet alla signalerna. . Furstlig erkänskta. Kejserliga familjen i Österrike har nyligen skickat silfverserviser till värde af 50,000 floriner till de båda advokater i Mexiko, hvilka förde kejsar Maximilians försvar och sedan vägrade att mottaga någon penningeersättning derför. Rättegång om em echignon. Från Göteborg berättas i tidningen Förposten följande historia: Ett af de vanprydliga lösbebag, som benämnas chignoner, har gifvit anledning till öppen rättegång mellan tvenne fruntimmer här på platsen. Parterna utgöras af fröken L. (kärande) och fru C. (svarande). L. hade af C. fått mottaga en chignon till tvättning och tillbörligt iordningstälIande enligt konstens reglor. L. fullgjorde det vigtiga uppdraget så godt sig göra lät, hvarefter prydnader hemskickades till sin egarinna fru C. Denna tog nu sin gamla kära chignon i lifligt skärskådande, men — o fasa utan like! — häret kade