med exkrementerna bortskaffats och bekräftades äfven genom likets utseende. Den 19 september 1866 blef derföre begrafningen — presten hade redan infunnit sig i Wittmanns bostad för att förrätta den och likvagnen stod för parten — inhiberad af polisen, den anklagade äktad och husvisitation anställd hos honom. Vid visitationen anträffades i en läst kista ett stycke hvit, porslinsartad massa, så stor som en barnknytnäfve och vägande ett fjerdedels skålpund. Vid anställd kemisk undersökning fann man att den bestod af arseniksyrlighet eller så kallad arsenik, i så stor qvantitet att den var tillräcklig att taga lifvet af ännu hundratals menniskor med. Liket efter den sist aflidna hustrun blef nu, med anledning af denna upptäckt, obduceradt. Det utreddes att hon ej hade dött i kolera, utan af en akuttarminflammation. Genom kemisk analys fann man i den aflidnaz kropp en ganska stor qvantitet arsenik, som enligt läkarnes utlåtande utan tvifvel orsakat döden. Efter dessa upptäckter, på hvilka andra snart följde, blefvo efter hvarandra likena efter den anklagades förut aflidna trenne hustrur samt liket efter hans barn i första giftet uppgräfna, sedan man först ur jorden upptagit deti Posen begrafna liket efter hans styfbarn i sista äktenskapet. De voro allesammans oskadade af maskar och sågo ut som mumier; genom sorgfälligt verkställda kemiska undersökningar konstaterades till full evidens tillvaron af arsenik i deras ännu bibehållna inelfvor. Enligtläkarnes utsago har dödsorsaken i alla fem fallen varit arsenikförgiftning. Ransakningen har gifvit vid handen att Wittmann i Wollin, hvarest han bodde i samma hus, der stadens apotek är beläget, ända till den 1 april 1861, haft godtitillfana. att, äfven på olofligt sätt förskaffa sig arsenik. Slutakten i denna förfärliga tragedi skola vi med det första meddela.