Dagens Nyheter – 2 juli 1868, sida 3

—— — stationerna, ringde de i klockan och körde med så häftig fart, att alla tjenstemän på stationerna blefvo förvånade, då de sågo lokomotivet ila förbi, och kunde icke förklara, hvad som föranledt denna hemlighetsfulla och skyndsamma fart på en så ovanlig tid. I Jamesburg fattades det emellertid ånga. Maskinen upphettades till den grad, att det var omöjligt att stanna qvar i lokomotivet. Tre af de imroviserade mekanici gingo sin väg, men den fjerde sökte upp en plats för att sofva. Han tog en lanterna och lade sig i ett skjul. Först den följande morgonen seknades Monmousth, Det telegraferades, och lokomotivet anträffades på ett utvexlingsspår vid Jamesburg. Der unge lokomotivföraren anträffades äfven snart sofvande i en obemärkt vrå och ännu hållande i handen lanternan. Då han väcktes, var de första, som han sade, att han icke stulit lanternan, sedan sade han, att han frös och at man skulle gifva honom ett glas whisky för att värma sig, och hade ingenting emot att närmare beskrifva hela resan från Freehald till Jamesburg. En resande befann sig i ett litet franskt värdshus; en liten uggla, som såg mycket melankolisk ut, hoppade omkring på gården på det enda benet hon hade. Ett par dagar efter sin ankomst fick det resande vildt till middagen, det var litet, men det smakade ändå figel. Dagen derpå saknade han ugglan på går: den. Hvart har ugglan tagit vägen ? frågade han värden. Monsieur fick ju litet vildti går ljöd svaret till den resaudes förskräckelse tHvad, dödade ni ugglan till min middag ? frå gade han. Jag döda den söta ugglan, mon sieur! nej då — hon dog af sig sjelf !