Dagens Nyheter – 1 juli 1868, sida 3

de skulle tillsammans begifva sig till Lina, som nu borde hafva vaknat, medan Stankar ledsagade Wilhelmina till den åt henne och Georg anvisade bostaden. Denna utgjordes af en i trädgården afsides belägen paviljong. Då majoren och den unga flickan framkommo till densamma, sågo de på ett stensäte vid dörren en gubbe i en drägt, sådan som färjkarlarne på Werrafloden brukade bära. En tolfårig gosse, som stod vid hans sida, underrättade honom om majorens ankomst. Färjkarlen upplyftade då hufvudet, och Wilhelmina såg nu att han var blind. — Nå, se Barthel! sade Stavkar, i det han påskyndade sina steg; hur kommer det sig, hedersgubbe, att ni är här, utan att jag vetat någonting derva? — Jag har just nu kommit hit, svarade den blinde, och satt mig här att hvila en stund i solskenet, innan jag går fram till stora byggningen, ty ifrån Wiffen och hit är det för nittioåriga ben en lång väg. Sätt er igen, min gubbe, återtog majoren, i det han hjelpte den gamle mannen att åter taga plats på bänken; ni skall få något att vederqvicka er med. — Gad belöne er, svarade den åldrige mannen; jag behöfver ingenting. — Jo, ni skall dricka några glas vin, som är lika gammalt som ni sjelf, inföll jägmiästaren. — Jag skall gå efter det, inföll Wilhelmina ifrigt. SN — Nej, för all del, afbröt henne Barthel, låt gossen här gå i stället. Skynda dig du Bilasius dit herr majoren skickar dig. Gossen lydde, och då ljudet af hans steg bortdödt, sade den blinde till Stankar: (Fort?)