Dagens Nyheter – 1 juli 1868, sida 2

VN ROR BR LA IDA BO AE OSA EN SMER EYE BE BO KRO OVER EO PA ND IEI ESA AA Den sjukas tillstånd undergick de följande dagarne någon förändring: krafterna hade i viss mån återkommit, hon satt uppe och besvarade de närvarandes frågor, ehuru maskinmessigt, och liksom hon ej fattat deras mening. Sådant var sakernas tillstånd då en morgon en resvagn stannade utanför Sennhätten. Majoren, som vaknat långt före daggryringen, greps af en aning: han skyndade genast utför trappan och mötte i förstugan Rudolf, Georg och Wilhelmina. tankar och Rudolf kastade sig i hvarandras armar. Ez Och Lina? frågado den sistnämnde djupt rörd. — Tala saktare, svarade Stankar; hon sofver. — Jag skyndar då att väcka henne. — Nej, för all del! er plötsliga närvaro skulle förorsaka henne en alltför häftig sinnesrörelse; hon måste förberedas på er ankomst. — Ar hon då sjuk? — Hon har varit det under några dagar, men är nu bättre; er ankomst skall fullkomligt bota henne. Omsorgsfullt döljande sina misstankar, skildrade nu majoren den unga qvinnans sjukdom. Rudolf, hvars glädje nu helt och hållet försvann, öfverhopade honom med frågor; han ville likaledes tala vid fru Dalchid, hvilken, emedan hon ännu satt vid morgontoiletten, ej genast kunde infinna sig. Georg, hvars närvaro var öfverflödig, tillkönnagaf att han ofördröjligen ärnade begifva sig till Hannover, för att öfverklaga några mot Ahasverierna vidtagna åtgärder. Stankar aflägsnade sig för att gifva befallning om hästars förspännande åt Georg, och Rudolf gick med Wilhelmina ned i trädgården. i En påtaglig förändring hade försiggått hos den unga flickan, sedan Georg hade upptagit