Dagens Nyheter – 30 juni 1868, sida 2

ligheten! befrämjas. Man kan icke neka att Försynen ändå haft ett finger med i spelet. — Herr von Leuthold tackade honom med en blick, som tydligen sade: — Jag trodde er icke ega så mycken själsnärvaro. Fredriks blick svarade ungefär sålunda: — Det är det franska vinet, som verkat detta. Förhållandet var verkligen att den lefoadsglade unge mannens naturliga ton hade missledt majoren. Han ville ännu mera befästa dennes tro på det föregifna misstaget genom att yttra några skämtsamma ord om offret för detsamma, den stackars älskaren; men han afbröts af Stankar, som helt hastigt lemnade honom depeschen, sägande: — Läs! Den unge mannen läste. — Huru! är det ni, major? utropade han med en min af den största förvåning. Hå, tusan! Se der en berättelse att lägga till dem som förekomm i Tusen och en natt!... Så besynnerligt! i samma ögonblick jag talar om för er, komma... Och det är också just en resa till Hartz ordern gäller. — Ja, som ni ser. — Bestämdt roar sig försynenBen smula på vår bekostnad, sade Rafael. — Det är otroligt, återtog Wrangel. Får jag se ordern en gång till, major... Jag vet icke om jag skall våga lita på mina ögon... Vi få lof att anmäla förhållandet hos baronen och begära en ändring... — Ni sade ju nyss att han afrest? T— Ack! ja, tusan! det är ju rätt... Då måste vi i stället skrifva till honom och afvakta svar. — I depeschen ålägges jag att vara så skyndsam som möjligt; och jag måste derför lemna Mänden redan denna afton.