Dagens Nyheter – 29 juni 1868, sida 3

Ulla AYIDURGLU:. —7a Hvarj ehanda nyheter. Fäderneslandet meddelade i lördags sina läsare ett samtal, som det föregaf hafva egt rum utanför Dagens Nyheters nya annonsbyrå i Salhwiegränd? ). Genom detta samtal erfar man att Fäderneslandet tror att det nya annonskontoret är öppnadt för att ta emot alla de utländska lotteriannonserna. Det fordras en så stor tanklöshet, som Fäderneslandets, för att iobilla sig, att lotterikollektörer i Hamburg, Köpenhamn m. fl. utländska städers kulle skicka personer hit till Stockholm för att lemna in annonser på vare sig det ena eller andra af Dagens Nykhketers eller andra tidningars kontor. i stället för att sända dem med posten, hvilket kostar en obetydlighet. 2 När Fäderneslandets redaktion icke kunnat af sig sjelf förstå någonting så enkelt, hvad förtroende förtjena väl då dess uppgifter och omdömen öfver mera invecklade ämnen? Ett extratågÅg anlände till Jönköping i torsdags morgon ungefär kl. 3, och medförde en lord Pennant jemte en annan herre och en dam, Lorden hade försummat sig i Malmö då snälltåget afeick derifrån midsommardagen, och hvad var då naturligare, än att ban, som en rik engelsman egnar och anstår, genast gaf order om ett extratåg till Jönköpiog; han gjorde det och ditkom, som rämndt är, samt afreste derifrån efter ett par timmars hvila med ordinarie snälltåget hit till hufvadstaden. Det är icke så ofta man hör talas om extratåg på våra jernvägar; ett par sådana fall erinra vi oss dock. Det ena inträffade för några år sedan på Örebro—Norabanan. En i Örebro boende köpman eller fabriksidkare — mycket hushållsaktig, påstod man — erinrade sig en vacker förmiddag att han glömt att bevaka en större fordran i en vid Nora rådhusrätt anhängiggjord konkurs, i hvilken just samma dag var inställelsedag. Gamla konkurslagen var då ännu gällande; fatalierna fingo icke försummas; ordinarie tåget hade gått på morgonen — hvad var att göra? Vår man utkämpade en kort strid med sig sjelf, rusade ned till stationen och beställde ett extratåg. Lokomotivet med sin enda vagn flög fram, inom 40 eller 50 minuter var han i Nora, rusade uppåt stadef till rådhuset, och — mötte rättens ledamöter på trappan. — Han kom fem minuter för sent. Ohatenu-Lafite. Detta ryktbara vin växer endast på en egendom af samma namn, belägen i landskapet Mådoc, socknen Pauillac, i sydliga Frankrike. Marken är mycket högländt. Hela egendomen har blott c:a 270 svenska tunnlands areal; dertill hörer en gård, Carruades, af omkring 20 turnlands vidd, som också lemnar ganska godt vin. Hela vinskörden lemnar i vanliga år 130 å 140 tonneau — således 180—190,000 buteljer. Det är vanligen några få hus i Bordeaux som köpa hela skörden. De låta den ligga på fat i fyra år; så tappa de den och låta vinet ligga på buteljer i 3 år, så att verklig Chateau-Lafite aldrig kommer ut i handeln förrän den är 7 år gammal. Men härigenom blir den mycket dyr. 1865 års skörd köptes det följande året af sex stora Bordeauxhus och betalades med 5,600 francs pr tonneau. Straxt derefter sålde de en del deraf efter 6,500 francs pr tonneau; nu gäller samma vin i Bordeaux 8,000 francs pr tonneau eller 4 rdr 25 öre buteljen. Hvad skall det icke då kosta 4—5 år härefter, när Bordeaux-husen först börja sälja det i smärre partier! Och ytterligare inpan man får det på räkningen hos Cadier eller Davidson!! ) Gränden heter icke Salwiegränd. utan Salvii gränd (efter Adler Salvius). HFäderneslandets redaktion har förmodligen inhemtat sin grändkunskap på någon husknut; derför skrifver den ock uppåt väggarne.