Dagens Nyheter – 29 juni 1868, sida 1

påliga tidningar i Frankrike. Från Paris skrifves följande pikanta och träffande skildring af en nyuppväxande tidningslitteratur derstädes, som erinrar om Fäderneslandet och SöndagsNisse här, blott med denskilnaden att deras franska stallbröder hafva större talang: Det litterära lifvet i en verldsstad, sådan som Paris, erbjuder icke sällan högst egendomliga företeelser, men synnerligen nu, då upphäfvandet af lagen om särskilt tillstånd till periodiska skrifters utgifvande gör att flygblad och tidningar skjuta upp såsom svampar ur jorden. En af de mest egendomliga af dessa företeelser inom pressen, såväl hvad resultatet, som äfven hvad den af densamma inslagna riktoingen beträffar, är grefve Henri de Rocheforts tidnivg Lyktan. Man tönke sig ett litet häfte i sedesformat med omkring 60 sidor text, klädt i eldrödt omslag, så har man en föreställning om det yttre af det föremål, som sedan fyra veckor försatt de goda parisarne i den lifligaste hänryckning, emedan pamfettskrifvarens djerfhet der är förenad med pariseboulevardierens lätta skämt till en märkvärdig blandning. Tidoingen Figaros förnämste krönikeskrifvare3 första häfte af Lyktan förtjenade ock genom sin gnistrande qvickhet och sina ljungande infall den ovanliga uppmärksamhet, det väckte, och som förskaffade det afsättning i hundratusentals exemplar. Grefve Rochefort blef hastigt dagens hjelte. Hvart man kom såg man biografiska skizzer och fysiografiska karrikatyrer öfver den firade mannen, och Parisarne, som häckla alla regeringar, voro förtjuste öfver att vederbörande en gång fått rätt duktigt på pelsen. Ty för frondören är naturligtvis hvarje existerande regering en nagel i ögat, och den regering, som icke mera finnes, är derför alltid den bästa i verlden. Nog af, Rochefort var i allas mun, och hans ryggstöd, hr de Villemessant (sjelf anhängare af den afsatta Bourbonska ätten och af det gamla prestväldet), som hade försträckt penningar till företaget, skrattade i mjugg åt att hatva förskaffat sig en radikal halmgubbe, på hvilken mängden gapade då han slog på larmtrumman, hvarjemte den ifrigt med sin skörf bidrog till att rikta kassan. Under allt detta betedde sig hr de Rochefort såsom en pressens kanonmat; Ban inbillade sig vara en ny markis Posa, som vågade att med friskt mod slunga tyranniet de bäskaste sanningar i ansigtet. Men så utkommo andra och tredje häftena af Lyktan, och de tänkande bland dess läsare insågo snart, att det icke var mycket bevändt med den store reformatorn, mannen, som man hade velat ställa i spetsen för ett parti. Hr Rochefort röjde sig biott alltför snart såsom en af Bouevard des Italiens andefattige infallsmakare och bakdantare, blott med den skillnaden, atthan, i stället för att sysselsätta sig med vår tids Cora Pearl och andra demimondens storheter, behandlade drottning Hortense och hennes gemål konung Ludvig (Napoleon III:s föräldrar). Mannen trodde sig hafva uträttat ett demokratiskt storverk genom att föra Napoleon III till minnes de historier som varit i omlopp angående hans moders förhållanden o. dyl. Men hvad bevisade han, hvad förbättrade han dermed. Blir väl Frankrike derför mera konstitutionelt regerait? Ar väl derigenom inför alla folk uttalad någon af de sanningar, hvilka föra menskligheten framåt? Intet, intet af allt detta! Endast smädelser, personliga smädelser och sqvaller var lösen, vare sig nu att han skulle taga i tu med hr de Maupas? adelskap eller med kejsarens familjeangelägenheter. Hos den stora massan minskades icke Lyktars framgång härigenom. Men de bildade, som hade låtit förleda sig af Rocheforts mera vårdade språk, hvilket fördelaktigt utmärker honom framför hans boulevardiserande kolleger, började inse, att med denna opposition för oppositionens skull voro hvarken friheten eller rättfärdigheten betjenade, och då märkte man, att Rochefort och hans kolleger endast voro farliga så länge de icke vägade skrifva samt kunde urskulda sitt lättfärliga skribleri med det lagstadgande, som förbjöd dem att befatta sig med allvarsamma saker. Men dermed är också deras rol utspelad. Nu kunna dessa personer, utan att fördt haaära nraofaltangeg tillatalca räma