Dagens Nyheter – 27 juni 1868, sida 3

tt RA NN SAS REAR De Sn ntjinorsN or AAAnSNNOr SANN n itne i det han lät sin egen tjusningsförmåga allt mer och mer verka. Först visade han henne det varmaste medlidande, sedan begynte han. tala ömma trösteord, hvarpå följde försäkringar. om hans kärlek och till sist brinnande böner! Lina var tillintetgjord af alla dessa våldsamma sinnesrörelser; och än plågad af samvetsqvaien, än hängifvande sig åt harmen, fortfor hon att försvara sig såsom dessa soldater, hvilka strida för äran, men som förlorat hoppet om segern. Det bestämda och befallande uttrycket i hennos röst var borta, hon bad nu i stället under tårar, och herr von Leuthold, som höll henne — den häftigt darrande — i sina armar, ämnade just trycka sina läppar: mot hennes, då töte-å-töten blef aibruten. Piötsligen hördes majorens röst vid dörren till salongen. Den unga gvinnan hann knappt. skjuta grefven ifrån sig, förrän den gamle. inträdde i rummet. Grefven vände sig om i raseri. (Forts) Sultanen I Turkiet äter, enligt hvad som berättas, endast en gång om dager, dricker intet annat än vatten och — hvad som är ännu märkligare — rökar icke tobak. Början och slut. Ack, om ni ville ge mig den der gyldene ringen på ert finger sade en amåstadssprätt till en oskuld från landet, ty den liknar beständigbeten af min kärlek till er — den hav ingen ända, — Förlåt, min herre, men jag: föredrager att behålla den, ty den liknar min körlek till er — den har ingen börjen.