Dagens Nyheter – 27 juni 1868, sida 3

Har ni icke uti de tidningar, i hvilka ni läst om Georgs och Rudolfs många triumfer, sett den unga flickan omnämd, som hela tiden varit dem följaktlig ? Lina förde handen till sin panna. Hon erinrade sig verkligen att hon hade läst några skämtsamma insinuationer med afseende på den nya Magdalena, som följäe i Förelöparens fotspår. Hon trodde nu ett ljus uppgå för sig; och hon tänkte: — O! nu inser jag allt! Rudolfs ofta upprepade besök i Cassel under den tid han var hemma, hans ständiga tonkspriddhet kort före afresan och denna envisa tystnad, som han sedan dess iakttagit — allt var för henne nu förklaradt. Det var icke kärlek till sanningen och den lära han predikade, som hade förmått honom att öfvergifva henne; utan såsom en lågsinvad förrädare hade han begagnat religionsnitet till täckmantel för sin egen dåliga moral! Rafael hade väl förutsett verkan af denna förklaring. Linas smärta uttryckte gig i början endast genom ymniga tårar; men snart kommo förebråelseraa, klagomålen, förtrytelsen. Herr von Leutbold gaf oupphörligen ny näring åt hennes harm, genom att hopa den ena anklagelsen mot Rudolf på den andra och 2enom att jemföra hans glömska, hans försumlighet med den varma kärlek och innerliga ömhet han sjelf hyste och allt framgent skulle hysa för henne. Undör det hans lågande ord sålunda betogo Lina all sans, förblef hans egen själ i botten fullkomligt lugn, och såsom en kall, ointresserad åskådare gaf han akt på, huru det gift verkade, som han droppe för droppe ingöt hos den unga qvinnan. Han såg hennes kamp, hennes ansträngningar, och noga afpassande hvarje ord, hvarje rörelse, försvagade han oupphörligt hennes motståndskratt,