Dagens Nyheter – 27 juni 1868, sida 2

vet. Era trägna besök ha redan blifvit föremål för undran och gissningar. — Hvilken anledning har ni att säga det? frågade grefven. — Jag vill blott taga till exempel denna duell, på hvilken mia onkel för en stund sedan gjorde ena anspelning och hvartill jag kan förstå att jag var orsak... O! min Cud! skulle öfverste Ervin ha anat?... .— Nej, han anar ingenting, inföll Rafael lifligt. Öfverste Ervin har icke gjort sig skyldig till något annat fel än att han talat om er, min fru, med en beundran, som syntes mig alltför stor; och ehuru jag icke har rättighet att vara svartsjuk, kunde jag likväl ej tåla... — Ja, hvilken nu orsaken till tvisten än må ha varit, afbröt bonom Lina, så har jag emellertid varit inblandad deri; och det enda medlet att för framtiden förekomma misstydningar och deraf följande obehag är att vi undvika att träffas så ofta. Herr von Leuthold tog ett steg tillbaka och utropade: — Hvad säger ni?... Det är omöjligt, min fra! ... Ni skall icke beröfva mig min enda lycka. Ilvad gör det er om jag kommer hit, och äfvenledes hvad gör det er, om jag ibland talar om min kärlek?... Lina, jag besvär er, hör på mig, såsom man åhör en galning, af godhet, af medlidande, utan att fästa er vid mina ord. Ni behöfver icke frukta dem, då de ju i alla fall ej grumla er själ. — Huru kan ni veta det? stammade hon helt sakta, och i det hon gömåe ansigtet i sina händer. Rafael gjorde en åtbörd af öfverraskning. — Hvad! ni också! utbrast han... O! om det vore sannt!... O! säg mig att jag hört rätt, ina! — Nåväl, ja! svarade hon, i det hon förgäf